Har just kört syrran från min soffa in på cornelias rum. Visst svider det på syskonsamvetet, men jag måste få vara själv men Cornelia. Bara sitta här och göra ingenting. Äta en macka, kanske sova en stund. Bara vara. Jag orkar inte med människor mer nu!

Trött på det här nu. Det är inte kul att gå till jobbet längre. Skrattet lämnas utanför och tystheten lägger sig som en dimma över mig. Orden jag har spottat ut de senaste dagarna har varit få. Arg över bristen på respekt och uppmuntran. Att tron på mig aldrig verkar ha funnits. Kanske jag mest var ett ont måste, som en finne i...ja ni vet vart. Undrar om jag någonsin tänkte tanken för 10 år sen att jag fortfarande skulle brottas med samma känslor. Att inte bli uppskattad för något jag sliter så fruktansvärt hårt med, att inte bli sedd för det jag kan. Att inte bli tillåten att få visa allt det där som är bra med mig. Att hela tiden bli sedd för mina tillkortakommanden har nu gjort mig likgiltig inför ett jobb jag tyckte var så roligt, men faktum är att jag har inte roligt längre. Jag genomlider varje sekund och undrar varför jag inte slutade bry mig för längesen. Likgiltig lider inga tårar.

Någon timmes sömn nu, sen tillbaka till tystheten och bitterheten.

Alla endagarssjukdomar har kommit ikapp, varit duktigt hängig i 2-3 dagar nu. Borde nog inte jobba...men det går inte att lösa en helg med enbart viljestyrka, tyvärr. Hinner kanske till vårdcentralen innan jobbet imorgon. Ögonen rinner konstant, halsen är torr som sågspån en julidag och huvudet dunkar i takt med min höga vilopuls. Borde inte jobba.

Har lyckats leva mina 26 år utan så mycket som en stukning. Enbart blåmärken och skrapsår, någon enstaka sträckning på fotbollsplanen, men så igår hände det. En blödning och ett utsträckt ledband i höger fot. Det gör ont som satan. Jag brukar inte gnälla över smärta, men idag har tårarna växlats med ilskna skrik och dovt jämmer. Ska trots ordinerad vila upp och jobba imorgon. Slipper cykla dock. Ett stort tack till dig! Hade precis kommit igång med löpningen igen, men nu måste jag vila i en vecka.

Har tryckt i mig en hel karta med Panodil och en halv med Ipren under dagen och mer lär det bli för att få någon sömn under natten. Upp med tuppen för jobb imorgon. Kom aldrig och säg att jag inte gör allt för mitt jobb.

Peace out!

Arg

Irriterad

Förbannad

Tjurig

Negativ

Nedstämd

Upprörd

Butter

Är alla ord som beskriver mitt humör idag, förlåt till er som råkade vara i min väg..! Hade mina aningar om varför, men de bekräftades först när jag kom hem. Feber! Så istället för att tvätta så blir det sängen med näsdukar, halstabletter och bara sova. Frisk som en nötkärna imorgon igen!