Jag går dagligen och drömmer om lyckan, kärleken, jobbet, pengarna, bilen, huset. Det är enbart självbidrägeri, jag kan bli vad jag vill bli. Jag vill återta makten om mig och mitt. När våra champagnebesprutade studentmössor lades i en hylla på vinden så var det någor som dog inom mig. Jag ville så mycket, men allt gick itu. Jag går fortfarande i väntas tider. Jag väntar på det där ögonblicket där total tillfredsställelse i livet infinner sig. Jag tror inte på att vänta, jag tror på att göra, men ändå är livet pausat tills vidare.
När mitt dåliga samvete ikväll blev för mycket och ångesten blev för svår att hantera började gamla olyckliga och deprimerade Jessica vakna upp ur sin 5-åriga dvala. Det sticker i kroppen och jag vill inte längre vara. Det är värre nu. Det är mer påtagligt nu. Det krävs så jävla mycket mygel för att verka normal och idag orkar inte min fasad stå emot. (Jag vet att det går över och då kommer jag tycka att det här inlägget är pinsamt.)
"Jag såg ett dreglande lejon, stod på toppen och sa; jag ger bara folket, vad folket vill ha" - LW.
Jag har en tendens att gå vidare, hoppa över hinder och hoppas på det bästa, men idag orkar jag inte lyfta mina ben över det hinder som står framför mig. Jag är rädd för att bli bitter. Jag är rädd för att förlora den Jessica som jag kommit att värdera högt. Jag är rädd för att än en gång stå med studentmössan nedtryckt över ögonen i min trånga barndomshall och frukta över vad som händer härnäst.
Min första kärlek sa en gång till mig att han älskade mig. Min första kärlek sa en gång att han skulle göra allt för mig. Min första kärlek är ett svin, men jag älskar dig djupt. K lämnade mig på min studentdag. Det är där ärren sitter. Allt skulle bli annorlunda, vi spelade i en helt annan liga nu, men den hösten handlade om sorg och orkeslöshet. Jag sörjde honom för länge. Allt blev förstört, allt luktade bränt. Jag grät över dig alldeles för länge, jag försvann ett tag men jag är åter hos dig. Livet har gjort en hållplats för dig och mig. Dit kan vi gå när väggarna rasar och komma ihåg hur jävligt det var och aldrig mer längta efter det som vi aldrig hade. Jag vinner ingenting på att vara i den här sinnesstämningen. Jag får inte vänja mig för då är allt förgäves, men jag kommer alltid att älska dig från djupet av mitt hjärta.
Jessica Petersson
När mitt dåliga samvete ikväll blev för mycket och ångesten blev för svår att hantera började gamla olyckliga och deprimerade Jessica vakna upp ur sin 5-åriga dvala. Det sticker i kroppen och jag vill inte längre vara. Det är värre nu. Det är mer påtagligt nu. Det krävs så jävla mycket mygel för att verka normal och idag orkar inte min fasad stå emot. (Jag vet att det går över och då kommer jag tycka att det här inlägget är pinsamt.)
"Jag såg ett dreglande lejon, stod på toppen och sa; jag ger bara folket, vad folket vill ha" - LW.
Jag har en tendens att gå vidare, hoppa över hinder och hoppas på det bästa, men idag orkar jag inte lyfta mina ben över det hinder som står framför mig. Jag är rädd för att bli bitter. Jag är rädd för att förlora den Jessica som jag kommit att värdera högt. Jag är rädd för att än en gång stå med studentmössan nedtryckt över ögonen i min trånga barndomshall och frukta över vad som händer härnäst.
Min första kärlek sa en gång till mig att han älskade mig. Min första kärlek sa en gång att han skulle göra allt för mig. Min första kärlek är ett svin, men jag älskar dig djupt. K lämnade mig på min studentdag. Det är där ärren sitter. Allt skulle bli annorlunda, vi spelade i en helt annan liga nu, men den hösten handlade om sorg och orkeslöshet. Jag sörjde honom för länge. Allt blev förstört, allt luktade bränt. Jag grät över dig alldeles för länge, jag försvann ett tag men jag är åter hos dig. Livet har gjort en hållplats för dig och mig. Dit kan vi gå när väggarna rasar och komma ihåg hur jävligt det var och aldrig mer längta efter det som vi aldrig hade. Jag vinner ingenting på att vara i den här sinnesstämningen. Jag får inte vänja mig för då är allt förgäves, men jag kommer alltid att älska dig från djupet av mitt hjärta.
Jessica Petersson
4