Hur djupt är ditt samvete?
Vi har de senaste veckorna, månaderna och åren fått läsa om inhumana brott och kränkningar mot barn och ungdomar. De barn och ungdomar som en dag ska föra samhället framåt, de barn som bara vill leka och lära sig hur världen fungerar. De ungdomar som försöker bli värdiga vuxna ledare. Våra barn är vår framtid och det tåls att sägas om och om igen. Hur kommer framtiden att se ut om barnen som ska lotsa samhället tillåts att växa upp i en vardag med sexuella överträdelser, kriminalitet och misshandel?
Fakta säger att enbart två av tio vuxna reagerar när ett barn blir misshandlat och de allra flesta fall av barnmisshandel aldrig når domstol, ofta på grund av att brott ej kan styrkas för att barnet är för litet för att kunna avlägga vittnesmål. I de fall där åtal väcks mot förövaren döms denne oftast till mellan 1 ? 1½ års fängelse. Borde inte barnmisshandel vara detsamma som hot för världens framtid?
Jag minns Linus nästan tre år, som 2002 stampades ihjäl av sin styvpappa (som enbart dömdes till 3½ års fängelse).
Mina tankar går till den flicka som sommaren 2006 anlände till sjukhuset i Sundsvall kraftigt nedkyld, misshandlad och vanvårdad, misstankar hade riktats åt familjen redan i december 2005, men inget hände. Tre barnamord på tre år i Motala, Bobby mördades, torterades och dumpades i en sjö, dubbelmordet i Lidköping 2002 där pappan mördade sina två barn, 14 och 21 år gamla. Jag sörjer för er alla.I FN:s barnkonvention står det i artikel 6 följande:
Artikel 19:
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.
Artikel 37:
Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.
Konventionen går att läsa i sin helhet på Rädda Barnens hemsida (www.rb.se)
Det som står i FN:s barnkonvention är för mig självklara förhållande och det är så jag vill att mina och alla andras barn ska skyddas. För min dotter och många andras döttrar och söner är det självklart att växa upp i en lugn och ohotad gemenskap tillsammans med sin mamma och/eller pappa, med syskon, morfar, farmor och så vidare. Min dotter med många andra har en trygg sfär fylld med människors kärlek, men många saknar en sådan krets. Det är de barnen vi tillsammans måste skydda. Vi måste ingripa när vi ser något som inte går i enlighet med de lagar och sociala normer som finns i vårt samhälle. När barn far illa får vi inte stå i enighet med den svenska jantelagen. Vi måste stå upp för våra barn, vi måste stå upp för en trygg framtid. Jag har inte samvete nog till att befinna mig i vänteläge på att Socialstyrelsen ska träda in och göra sitt jobb. Mitt samvete sinar för alla de begravda barnen och för dem som fortfarande lever men lider nöd och för de barn som ännu leker och skrattar, men som imorgon blir offer.