Nu är det så här, mitt nya liv började för en vecka sedan och man kan tycka eller tro vad man vill om att jag redan märker en stor förändring. Har fått komplimanger angående min arbetsinsats på restaurangen av två av de mest svårflörtade arbetsledarna. Har lyckats att vara glad och positiv hela arbetspass utan ansträngning. Jag känner typ inte igen mig själv. Hjälper gamlingar till bordet, tar dricka till dem och bjuder på kaffe, "Hit går vi igen, Greta. Så trevliga flickor växer inte på träd". De var så söta och gulliga att jag nästan kunde känna den berömda "klumpen i halsen". Jag är nämligen inte van vid att få komplimanger av det slaget. Är för att uttrycka mig milt inte känd för att vara den trevligaste åsnan i Mexico.
Imorgon är det VV-möte igen, så håll tummarna för att jag är lite mindre tjockis efter all broccoli (som faktiskt är väldigt smarrigt) den här veckan.


Varma Hälsningar Jessica "snälla broccolin" Petersson