Det dåliga humöret kom med regnet
Har haft en helt underbar vecka. Jag har varit superglad och pigg. Men idag, på eftermiddagen, kom bakslaget. Efter jobbet och utan lunch beger jag och Cornelia oss ner på stan. Regnet slår mot mitt gamla H&M-paraply och det är ändå väldigt varmt. En sådan där jobbig, klistrig värme som innan ett åskväder. Jag är redan på ganska dåligt humör för att cykeln än en gång råkat ut för punktering som jag inte hinner fixa för att jag jobbar. Efter ett par jeans till Cornelia och en tröja till mig börjar Cornelia be om Mc Donald's. Okej, säger jag. Framför mig i kön står fyra tyska blöta och fula tonårspojkar.
1. De hade inte bestämt sig vad de skulle ha
2. De sprang fram och tillbaka genom restaurangenför att de skulle samtidigt hålla ett bord
3. En av pojkarna var tvungen att springa genom halva stan för att ta ut pengar
4. Det tar kassören en kvart att plocka ihop deras mat
5. Det tar pojkarna ytterligare 10 att transportera sin mat och sig själva ifrån disken så att jag kan beställa
6. När jag beställt mat till Cornelia och ska ge den till henne, så har hon somnat!
Okej, nu var det dags att gå på VV-möte. Blöt och varm klev jag upp på den fruktade vågen - 1,3 kg - räknar kvinnan snällt ut att jag har gått ner. Okej, det var ganska bra, men inte tillräckligt enligt mina mått mätt. Syrran hade gått ner 0,9 kg. Nu är jag hungrig, har inte ätit sen frukost och klockan är halv sex. Mötet är slut och vi ska bege oss hemåt. Det regnar fortfarande. Mitt humör blir ytterligare lite värre och jag skulle helst av allt bara lägga mig under mitt täcke och sova bort mitt irriterade jag. Väl hemma, och efter ett samtal med en stöttande mamma, plockar jag fram två digestivekex, äter dem och sen upptäcker jag att tröttheten sakta men säkert tar över min kropp. Nu är klockan kvart i åtta och jag har fortfarande inte lagat någon middag. Jag är för trött, jag orkar inte. Har blivit arg på Cornelia 24 gånger, satt henne i time-out lika många, men hon är lika jobbig nu som jag är trött och arg. Jag tror vi går och lägger oss. Läser om "Petter & hans getter". Vaknar och gör om allt igen minus det dåliga humöret och den jobbiga dottern.
Varma Hälsningar Jessica "-1,3 kg" Petersson
1. De hade inte bestämt sig vad de skulle ha
2. De sprang fram och tillbaka genom restaurangenför att de skulle samtidigt hålla ett bord
3. En av pojkarna var tvungen att springa genom halva stan för att ta ut pengar
4. Det tar kassören en kvart att plocka ihop deras mat
5. Det tar pojkarna ytterligare 10 att transportera sin mat och sig själva ifrån disken så att jag kan beställa
6. När jag beställt mat till Cornelia och ska ge den till henne, så har hon somnat!
Okej, nu var det dags att gå på VV-möte. Blöt och varm klev jag upp på den fruktade vågen - 1,3 kg - räknar kvinnan snällt ut att jag har gått ner. Okej, det var ganska bra, men inte tillräckligt enligt mina mått mätt. Syrran hade gått ner 0,9 kg. Nu är jag hungrig, har inte ätit sen frukost och klockan är halv sex. Mötet är slut och vi ska bege oss hemåt. Det regnar fortfarande. Mitt humör blir ytterligare lite värre och jag skulle helst av allt bara lägga mig under mitt täcke och sova bort mitt irriterade jag. Väl hemma, och efter ett samtal med en stöttande mamma, plockar jag fram två digestivekex, äter dem och sen upptäcker jag att tröttheten sakta men säkert tar över min kropp. Nu är klockan kvart i åtta och jag har fortfarande inte lagat någon middag. Jag är för trött, jag orkar inte. Har blivit arg på Cornelia 24 gånger, satt henne i time-out lika många, men hon är lika jobbig nu som jag är trött och arg. Jag tror vi går och lägger oss. Läser om "Petter & hans getter". Vaknar och gör om allt igen minus det dåliga humöret och den jobbiga dottern.
Varma Hälsningar Jessica "-1,3 kg" Petersson
Kommentarer
Postat av: Nina
Grattis! BRA kämpat, detta fixar du.
Beundrar dig till tusen som själv klarar barn, jobb etc. Den relation som finns mellan dig & Cornelia är sällsynt och så vacker.
Trackback