Jag har sen i måndags haft en känsla av att jag inte har haft så bra koll på näringsintaget den här veckan. Efter ett snack med E.A på msn runt midnatt så kändes det lite bättre, men jag har trots allt varit sjuk.
När jag nu stod öga mot öga med Vågen så knöt sig magen och jag ville vända och gå, trycka i mig en påse mörka Polly och gråta en skvätt. Men jag tog mod till mig och steg upp. Vågade nästan inte titta. "Åh, -1,3 kg, denna veckan också!" utbrast hon. Så jag ska aldrig mer lita på min kvinnliga intuition, för den existerar nog inte.
Har haft en bra dag på jobbet, men det mest komiska med den här dagen var nog när jag tog min nyreparerade (Tack Rantaanen!) cykel och begav mig hem i duggregnet. Halvvägs ungefär, stannar jag vid ett övergångsställe och får syn på en hårtransplantation gone bad. Killen har någon mohawk-liknande frisyr och väldigt mycket hår uppe på huvudet, men när han korsar vägen strax framför mig så ser jag till min fnittrande förvåning att han har en "gubbaflint" mitt på bakhuvudet. I nacken är det också volymöst hår, men ett runt litet område bak på denna stackars man har ignorerats. Det var så kul att jag log hela vägen hem. Mest på grund av hårmissödet, men även för att jag nu tackar min lyckliga stjärna att kylan kommit!

Varma Hälsningar Jessica "noll koll" Petersson