Nu sitter jag här än en gång, vid en dator på Ljungby kommunbibliotek. Idag kom jag ihåg min bankdosa i alla fall. Det har enbart gått två dagar drygt sedan mitt internet försvann, men jag är redan nästintill panikslagen. När jag är uttråkad så antingen sitter jag på internet eller så äter jag, ni kan ju fundera ut vad det blir nu...Är även på väg att bli sjuk, Cornelia måste ha smittat mig. Helt hängig. Måste dock läsa klart De Swaan idag och det blir nog inga större problem, men om den är så värst intressant vet jag inte. Stiers Kulturmöten var mycket bättre och mer lärorik, men allt här i livet kan inte vara kul.

Det inlägget jag skrev som försvann stör mig fortfarande och hur gärna jag än vill så kommer reproduktionen inte att bli lika bra så det är ingen idé att ens försöka. Men det handlade om hur trivialt det är att göra ett mittuppslag i en känd kvällstidning om en rockband vars solist sprungit in i TV4:s dekor och slagit i pannan, när kriget fortfarande pågår i Irak och såvitt jag vet så svälter barnen i Darfur-regionen fortfarande. Jag kan tycka att även i Sverige så händer det mer viktiga saker än så. Trots det så skrivs det flitigt om huruvida Carl Bildt har ljugit om sina optioner, Lars Danielsson sitter än en gång på pottkanten för något som hände för över två år sedan. Med det sagt menar jag absolut inte att det inte var fel att ljuga om Tsunami-banden, men katastrofen blir inte mindre sorglig för att man bränner Danielsson på bål. Och hur viktigt är det egentligen att ett gäng ministrar inte har betalat sina TV-licenser? Jag kan inte ens räkna på mina fingrar och tår hur många studenter verksamma på VXU som inte betalar sina licenser. Min mening är att vi alla borde sluta betala den där löjliga avgiften för något som man i stort sett aldrig använder´eller tittar på. Skulle världen gå under om det svenska folket inte hade tillgång till SVT och SR? inte jag i alla fall.
Jag gråter fortfarande för pojken i Norrahammar, jag sörjer för hans familj, men även för mördarens familj. En man som är psykiskt sjuk måste få hjälp, om en psykiskt sjuk man ber om hjälp så hjälper man. Vad har gått fel i det här landet när man kan nekas vård? Såvitt jag vet så blir inte hypokondriker (reservation för stavningen) nekade att träffa en läkare, trots att denne är medveten om patientens benägenhet att finna sjukdomar. Varför nekas en psykiskt sjuk man vård i ett land som Sverige? Jag anser att den läkare som faktiskt stod i dörren och skakade nekande på huvudet när denne  man sökte vård ska stå lika skyldig på mordet på en åttaårig pojke, som mannen som i dag kallas mördare.