Sitter i solen för första gången i år. Är inte så förtjust i att stekas av den heta sommarsolen, men nu hade jag en stund över innan dagishämtning. Kan inte förklara va som händer med mig när jag är ensam och slappnar av, det är trots allt inte en vanlig företeelse. Idag går tankarna åt singellivet. Under min dotters treåriga liv har jag inte reflekterat särskilt mycket över det där, men nu känns det motvilligt viktigt.
Hade ett kort och kaosartat förhållande för cirka 2 år sedan, när jag tänker efter så har alla(4) mina fasta relationer varit stökiga och ofta slutat illa. Fel män? Fel tidpunkt? För det kan verkligen inte vara jag! *ler*
Jag ser det tydligt nu, hur jag driver bort människor när vardagen knackar på dörren, när slentrianen tar över ens liv. Jag är en impulsiv och passionerad människa och avskyr rutiner.

Fick höra en berättelse om en tjej som växte upp med annorlunda familjeförhållande, jag kallar henne Frida.
Frida bodde ensam med sin mamma på vardagarne, medan pappan arbetade och bodde på annan ort. Fridas pappa kom hem till henne och mamma varje fredag eftermiddag och stannade till måndag morgon. Under helgen levde det ett perfekt familjeliv. Fridas mamma och pappa blev som nyförälskade varje helg, utan att vardagsbekymmerna tärde på deras förhållande.

Jag förstår att det krävs mycket arbete bakom ett lyckat särbo/distansförhållande och en viss typ av personlighet hos båda parterna.

Vilket upplägg dock. Jag älskar det! Helt perfekt! Mindre kaos. Mer passion.