Från Öckerö loge
hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser
som var den av glas.
Där dansar Fredrik Åkare
kind emot kind
med lilla fröken
Cecilia Lind.

Hon dansar och blundar
så nära intill,
hon följer i dansen
precis vart han vill
Han för och hon följer
så lätt som en vind.
Men säg, varför rodnar
Cecilia Lind?

Säg var det för det
Fredrik Åkare sa:
Du doftar så gott
och du dansar så bra.
Din midja är smal
och barmen är trind.
Vad du är vacker,
Cecilia Lind.

Men dansen tog slut
och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära
varandra ändå.
Till slut kom dom fram till
Cecilias grind,
nu vill jag bli kysst,
sa Cecilia Lind.

Vet hut Fredrik Åkare,
skäms gamla, karln!
Cecilia Lind är ju
bara ett barn.
Ren som en blomma,
skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton,
sa Cecilia Lind.

Och stjärnorna vandra
och timmarna fly
och Fredrik är gammal
men månen är ny.
Ja, Fredrik är gammal
men kärlek är blind.
Åh, kyss mig igen,
sa Cecilia Lind.