Det passerar inte en dag i mitt liv där jag inte funderar över hur jag ska uppfostra min dotter, så att hon växer upp med en stark självbild och en vision om att hon har en fri vilja. Varje dag försöker jag och varje dag tränger det dåliga samvetet igenom. Tankarna vandrar och jag kan inte hjälpa att grubbla över det här med föräldraskap och fostran. Det är en komplex uppgift att vara förälder i dagens samhälle. Det finns så mycket mer idag jag vill skydda min dotter ifrån än när jag var liten, samtidigt som jag vill att hon ska få uppleva och erfara saker som enbart dagens samhälle kan erbjuda. Så det enda jag kan få ut av mitt nattliga grubbleri är att lägga stor vikt vid att lära min tjej att hon har en egen vilja och att hon har frihet under ansvar.
Ja, jag vet hon är bara tre, men för tre år sen var hon bara några månader gammal, tiden går fort.
Något jag har lärt mig är att om jag har en dålig dag så är det absolut inte min dotters fel och hon ska aldrig få lida för mina beslut eller känslor. Jag menar inte att man enbart ska vara glad och aldrig uppvisa att man har ett stort register av känslor, men ilska är den värsta av alla och det ska inte min dotter behöva utsättas för innanför de här fyra väggarna. I mitt hem är orden "förlåt" och "jag älskar dig" de ord som nyttjas intensivast och det är jag stolt över och jag är övertygad om att min dotter kommer att växa upp till en välbalanserad, positiv och stolt kvinna.

För att komma till det som fick mig upprörd idag, så ska jag låta er se ett par bilder på beviset av dåligt föräldrarskap:

.

Den här tjejen heter Jessica och hon är sju år. Jessica äter 10 000 kalorier varje dag. Jessica kan inte längre gå, hon kryper. Jessicas mamma säger att Jessica är hungrig. Jessica kommer att äta ihjäl sig, hon väger idag 222 kg.

Jag blir inte ens arg, jag blir ledsen och uppriven. Jag skulle vilja träffa Jessica och hennes mamma. Jag skulle vilja prata med dem. Jag skulle vilja träffa dem, prata med dem och få dem att förstå.
Jag är inte heller smal, men jag är vid god hälsa och jag skulle aldrig låta min dotter bli som Jessica. Jag skulle inte låta min dotter gå tillbaka i utvecklingen. Har hon lärt sig att gå på sina egna två ben så ska inte övervikt få henne att krypa. Vi vet ju alla vad som kommer därefter. Jessica kommer med all sannolikhet inte att överleva.

Det jag skriver nu kan vara obefogad skuldbeläggning, men jag anser att Jessicas mamma har sänt sin egen dotter i graven.