Klockan har nu slagit 01:30 och jag har i denna stund kommit hem från jobbet. Min sedvanliga cykeltur hemåt gjorde mig tankspridd och ofokuserad. När jag bara hade kommit ett par meter från restaurangens parkering upptäcker jag att jag är den enda människan som är ute just nu, precis här. Staden som normalt sett är livfull är nu död. Men inte mörk och hemsk. Natten i min stad är vacker, stillsam och skön. Jag inhalerar så mycket luft att bröstkorgen nästan spricker och jag njuter av  kylig luft, en död stad och tystnaden. Just i det ögonblicket älskar jag hösten. Jag fortsätter att cykla vägen hem och när jag närmar mig får jag en känsla av att jag inte vill gå in. Jag vill lägga mig ner bland alla brandgula höstlöv och andas in tystnaden i denna döda stad. Jag var sugen på att lägga mig ner i en ihopblåst hög av höstlöv, men insåg snart att det inte var höstlöv i min bemärkelse och begav mig snällt in i trapphuset.
Höstlöv är inte höstlöv om det inte är lönnlöv.

Varma Hälsningar Jessica "JO" Petersson