Jag har sedan ett tag tillbaka funderat över hur jag ska lära min dotter att respektera människor och dess känslor istället för saker. Under semestern jag just kom hem ifrån har jag funderat mycket över just detta och kommit fram till att uppkomsten till 90 % av alla våra bråk i vår familj är saker. Jag blir upprörd över min dotters brist på respekt åt alla de saker jag köper henne och utan att tänka blir jag så fruktansvärt arg att jag förlorar all behärskning. Två minuter senare när vi ber varandra om ursäkt så blir jag arg igen, den här gången på mig själv. Varför köper jag saker till min dotter? Varför köper jag den där 16:e barbiedockan, eller den 100:e dvd-filmen? Hon respekterar inte de saker hon har och kommer absolut inte att respektera de nya saker jag köper. Så varför gör jag det?

Jag har alltid definierat mig själv genom de kläder jag bär eller de saker jag äger. Under en kort period har jag intensivt tagit mig tid att fokusera, samla tankarna och komma fram till en slutsats. Jag är den jag är för att jag är jag, inte för att jag spenderar tusentals kronor i månaden på nya kläder, nya filmer, nya saker eller överflöd. Det gör mig bara trånghuvad och naiv. Så hur förmedlar jag då detta till min dotter? Okej, köp inga mer saker som hon inte behöver. Det är lättare sagt än gjort när man i stort sett gjort det sen innan hon var född.

Jag har också en känsla av att pengar får allt mindre betydelse, minnen och upplevelser betyder mer. Så nu när jag faktiskt känner en förändring i mitt tänkande med hjälp av vägledning av Hemligheten så vaknar jag glad varje dag, jag omvandlar mina negativa tankar till positiva utan att behöva lägga mängder med energi på det. Jag känner mig lycklig in i själen, in i roten av den som jag är och det är den mest underbara känsla jag upplevt. Jag känner mig laddad att ta mig an min familjs överflödiga liv och leva i all enkelhet, med fokus på respekt för människor, människors känslor och att spendera tid för varandra och inte bli störd av saker. Så nu laddar jag batterierna för att ge min dotter upplevelser, tid och kärlek istället för saker, som vi ändå bara bråkar om.

Till nästa gång.