Så har vi kommit tillbaka till stan. Jag och J. Efter en vecka som gav massor och tog lagom. Hela resan var relativt oplanerad och innan vi ens kom halvvägs till Landvetter började ångesten att komma angående hur fruktansvärt fort semestern skulle vara över och vi skulle vara tillbaka innan vi visste ordet av. Men någonstans mellan Limmared och Göteborg central så återfick jag hoppet om en underbar upplevelse. När vi så väl kom till Landvetter ca 22:50 på fredagskvällen så hade vi sisådär 5 timmar till incheckning och ytterligare 2 till avgång. På en öde flygplats under ombyggnad skulle man då försöka att få några minuters sömn för att inte uppleva Tunisien med trötta ögon. På de mest obekväma sovplatserna jag upplevt, jag har varit med om en del, kunde både jag och J få ett par timmars osammanhängande sömn. Kvart i fyra åt vi frukost- nybakad kanelsnäcka och den sista latten på en vecka. Vi såg slitna ut och ville bara komma på planet och vara framme i Sousse. Allt gick smidigt och helt plötsligt satt vi och sov som svalungar vid hotellpoolen. Det var 30 grader och sjukt fint väder. Semestern hade börjat. Hotellet var precis så bra som man förväntar sig av en 4-stjärnig tillflyktsort. Vi hade världens största terrass, inte balkong terrass! Tyvärr hade vi sol på den på morgonen och eftersom det blåser kalla vindar i Afrika under natten så spenderade vi inte så mycket tid som vi skulle velat där ute.

Ni som känner oss vet att vi kunde inte låta en lördagskväll passera utan utgång, så vi tog oss ett par drinkar satte oss i en taxi och hamnade på en Ibiza-liknande klubb; Living. Den var tre våningar hög samt ett dansgolv utomhus. Vi lade ribban högt första kvällen och kom naturligtvis ifrån varandra, men vi hade fått ett gott intryck av tunisierna och var inte oroliga. Jag satte mig i en taxi tillbaka till hotellet vid halv tre, J kom strax efter.  Vi hade i alla fall överlevt första kvällen.

Både jag och J är väldigt sociala människor så under loppet av de första dagarna på semestern så hade vi i princip blivit vän med alla gäster på hotellet, samt dess personal. Förtjusande varelser. De kommande dagarna flöt på relativt slentrianmässigt, men utan krav och måsten. Mycket sol och bad, en himla massa öl, vi vågade inte ens oss på en gissning över hur många liter vi konsumerade. Sista kvällen kom alltför fort och vi skulle spendera våra sista dinarer på en vild utekväll. Jag uppfyllde min del av avtalet då jag träffat två hotellgäster från Skellefteå, som anlänt 3 dagar tidigare. De ville testa Living och jag hakade på. Det var lätt den mest underhållande kvällen på hela resan. Men med en tidig återresa morgonen därpå i åtanke åkte jag tillbaka till hotellet redan 02:00 och lämnade norrlänningarna på Living.

Resan tillbaka till Sverige var tuff, jag somnade dock innan vi ens hade lyft i Monastir, men sen kom ångesten och det kändes bitterljuvt att komma hem. Det skulle bli underbart att återse Cornelia, men det kändes inte kul att komma tillbaka till räkningar, skvaller och bekymmer.

Vi har i alla fall redan bestämt en återresa om ett par månader så slutet gott allting gott.

Till nästa gång