Efter en relativt bra dag på jobbet, tack vare alla underbara medarbetare, ni är grymma, känner jag ändå stor frustration. Hur långt har vi kommit? Ingenstans i princip. Inte mycket har gått åt rätt håll vilket gör mig förbannad och ledsen. Här kämpar man som en idiot tills fingrarna blöder och vad får man för det? Magkatarr och föstörda relationer. Jobbet betyder mycket men f*n inte allt. D, fast du tycker att jag får skylla mig själv och att allt är förstört och broarna är brända så har du fel. Jag får nog till viss del skylla mig själv för att jag har varit dum nog att ställa upp för ingenting mer än knivar i ryggen, så hoppades jag såm innerligt att prioriteringarna skulle bli annorlunda nu, men jag hade fel, så fel. På alla restauranger jag vet om så är renlighet och hygien A och O, men uppenbarligen inte på den här och det gör mig orolig och sårad för det jobb jag har lagt ner enbart för att det är så jag har blivit upplärd hos Walle, det tackar jag dig för chefen, och för att det är så jag anser att det ska vara, men min åsikt spelar uppenbarligen absolut ingen roll. Jag förstår att det inte är mina beslut att ta, men för f*n! Jag ska sluta lägga fram lösningar, som ingen uppskattar. Jag ska sluta ta skit. Jag slutar. NU.

Till nästa mindre självömkande gång.
D. Jag älskar dig