Lämnar Växjö för ett tag om någon dag och jag har panik. Börjat packa litegrann, men energin försvinner innan jag hinner avsluta någonting. Ska dock jobba med J för sista gången ikväll. Lite sorgligt blir det nog allt, men det är med glädje jag ser henne gå vidare i livet. Fick en känsla av lugn över restaurangen igår. Så som jag har kämpat för att få den som den såg ut igår. Jag hoppas innerligt att samma känsla infinner sig om några veckor när jag kommer tillbaka. Annars orkar jag nog inte mer. Då är min tid där över. Stora problem kräver drastiska åtgärder något som inte alla verkar vilja inse. Uppgivenhet är den allmäna känslan bland många och då kan det bara gå utför.
Grälsjuka Du, lämna mig nu.

Till nästa gång.