...efter stress och kaos. Vill ha en lugn och skön jul. En jul där vi kan titta på Cornelias favoritfilm, slumra till lite mest för att man kan inte för att man behöver. Vara ute i skogen med mormor. Bara känna lugn och frid särskilt efter det tunga året som gått. Det blir vad man gör det till antar jag. Önskar mig därför enbart en lugn jul inga bråk, inga galna meningslösa diskussioner, inga skrik och inga gråt. Enbart levande ljus ett glas vin och mys med världens bästa dotter, mamma & T och mina syskon, mormor och morfar, pappa, M och farmor...Ni fattar galoppen. Jag vill mest av allt ha en lugn fridfull julhelg.

En stor julkram till alla!

Världens viktigaste mest underskattade och oglamourösa arbete ifrågasätts än en gång. Jobbet jag pratar om är det att vara förälder. Har under kvällen sett ett antal debattprogram i såväl statsägda kanaler som reklamfinansierade om just föräldraskap och uppfostran och måste säga att jag känner mig förolämpad och bekymrad.

Det pratas om tydliga gränser, sätta ner foten, pedagogik, stress och barn som mår dåligt.

Jag kan inte nog poängtera att svenska barn är oerhört lyckligt lottade och vi som föräldrar om än mer lyckligt lottade. Att växa upp som barn i Sverige är ett stort privilegium. Att uppfostra ett barn i Sverige kräver dock inte mer än att fostra ett barn i Kenya. Villkoren kring uppfostran är naturligtvis annorlunda och föräldrar prioriterar annorlunda, men det som ett barn mest av allt vill ha och behöver är kärleksfulla föräldrar eller andra anhöriga. Kärleken till ett barn är lika stort i Stockholm som i Nairobi.

Med det sagt menar jag inte att man ska sluta uppfostra och bara pussas och kramas hela dagarna, men att sluta gnälla, tjata och gråta över ett blött badrumsgolv, äppelskrutt i sängen, obäddade sängar eller spilld mjölk och istället låta barn vara barn och älska dem för att de är just barn måste vara prioritet ett. Barn spiller juice över hela frukostbordet ibland eller varje morgon, men det betyder inte att de växer upp och blir juicespillare resten av livet. Så strunta i att sucka eller bli arg nästa gång ditt barn spiller, skitar ner eller tappar ett glas, de blir ansvarsfulla vuxna precis som du.

Kort sagt; välj dina strider och tänk på det varje dag. Är det värt att skälla på ditt barn för att dennes nya skor har gått sönder, vilket antagligen inte är barnets fel, och skälla så att barnet gråter och ber om förlåtelse för något som inte var barnets fel bara för att du har hört eller läst av någon som tror sig veta allt, att så gör man om man vill sätta gränser. Sluta lyssna på andra. Lyssna på dig. Lyssna på ditt barn. I slutet på dagen så är det enda som spelar någon roll godnattsagan och pussen på pannan.