Läser idag en artikel angående ett ständigt mer utbrett tablettmissbruk bland allt yngre svenskar. Att droger/alkohol/sex är ett spännande ämne för de allra flesta i tidig tonår är ingen nyhet. Det finns dock anledning att skilja på att testa någon enstaka gång eller att nyttja för förströelse eller fest. Sen finns det ytterligare en kategori, de människor som använder substanser för att kunna överleva ångest och depression. Det är den sista arten av missbruk jag vill att ni ägnar några minuter av att fundera över. Det är ingen exceptionell åsyn att en trettonåring köper tabletter som, Tradolan och Subutex över internet för någon enstaka hundralapp. De här båda läkemedlen används aktivt vid avvänjning för bl.a. heroin. Däremot finns det kritiker som menar att tabletter av den här arten sällan hjälper en missbrukare bli kvitt sitt beroende utan istället använder t.ex. Subutex som ett substitut för den initiala narkotikan. Tradolan används som ett morfinliknande ämne och verkar på delar av det centrala nervsystemet som hjärnan och ryggmärgen. Läkare beskriver att ett missbruk av den här typen av tabletter mer än sällan leder till andningsvårigheter, muskelsvagheter och hallucinationer alla biverkningar att ha respekt för.

De två unga tjejer som intervjuas i en artikel för Expressen idag den 28 januari 2008 säger att tabletterna används för att verkar lugnande och ångestdämpande. Jag funderar vart det ska sluta. Jag har de senaste åren av mitt liv omgett mig av likasinnade människor och när vi diskuterar de här samhällsproblemen är det ingen som någonstans kan förstå hur det har kunnat bli så här. Steget är så litet att bara 10 år tydligen gör enorm skillnad. Vad gör ungdomar med oro och djup nedstämdhet om ytterligare 10 år? Vad kommer min dotter att utsättas för? Jag hoppas naturligtvis att hon kommer att växa upp och slippa det tunga och mörka som de här två tjejerna i Expressen beskriver, men nedstämdhet, humörsvängningar, vilsenhet och melankoli knackar på dörren den dagen du fyller 13 och det är upp till mig hur hon kommer att reagera på det som kommer att florera bland tonåringar då. Jag blir orolig över den här mentaliteten att "det händer inte mig". För trots att tjejerna i tidningen nyligen förlorat sin vän i Tradolan - missbruk tvivlar jag på att det kommer att få dem att sluta. Trots att folk dör av alkohol slutar inte jag att dricka. Trots att människor insjuknar i lungcancer av rökning slutar inte rökare röka. Människor dör av fetma, men jag slutar inte äta. Cyklister utan hjälm dör, jag cyklar 1.7 mil varje dag utan hjälm. Jag ska nog tacka min lyckliga stjärna att jag lever. Det kanske de flesta borde. Därför skulle jag inte bli förvånad om någon av de här två fjortonåriga flickorna dyker upp på löpsedlarna om några månader. För de allra flesta går genom livet med tanken "det händer inte mig".

Till nästa gång

Jessica