Det råder panik på jobbet nu i alla fall under ytan av all stress. Man kan kalla det kris eller så kan man se på det ur en annan vinkel. I mina ögon är det mer en uppmaning och chans till förbättring. Jag kan ärligt säga att jag har gjort vad jag har kunnat utifrån det jag har vetat, vilket visat sig inte vara hela sanningen om allvaret. Trött nu efter tre veckor av sjukskrivning och två stängningar i ryggen, bokstavligen talat. PAIN!

Det hände dock lite udda saker idag. En dressingpistol trillar plötsligt och studsar hårt i bänken. Dressin i hela ansiktet inklusive vänstra näsborre. Tjejen jag jobbade med skrattade sådär hysteriskt som man bara gör åt en chef med dressing i näsan. När jag sedan cyklar hem utan ljuset från gatlampor som vägvisare - flyger en liten fågel rakt in i sidan av ansiktet på mig! Detta händer ju inte tänker jag och skrattar i skräck resten av vägen hem.

Gläder mig även åt att det går så bra för min lilla rara syster på jobbet och att jag även ska jobba med min lilla rara kusin imorgon kväll.

Till nästa skräckinjagande gång.