Jaha, så var det helg igen och jag är alltjämt trött och matt. Inget verkar hjälpa, inte kaffe, inte heller solljus. När inte ens sömn hjälper mot sömnighet då vet jag inte vad som är ämnat för det. Jag menar vad är meningen med sömn om inte för att bota kraftlöshet? Jag har återigen symptom för virus och skulle gått till läkaren idag, men det blev jobb istället. Det gjorde ingen något gott, hjälpte inte mycket att ha en krasslig och svimfärdig Jessica under lunchrusningen från helvetet. Det hjälpte allra minst mig och min dotter, som fick följa med idag på grund av den korta varslen. Eftersom det är Sveriges underbara nationaldag imorgon så får det bli en tur till akuten imorgon bitti. Fasar en längre sjukskrivning än vad som är möjlig, men jag ska inte antyda något.

Det är en allmän depressionsvåg på restaurangen just nu och jag står maktlös inför den situationen, då jag tillhör den skaran, kanske till och med går med fanan längst fram i ledet. Jag som hade så stora förhoppningar för sommaren. Det skulle bli en sommar företaget aldrig någonsin skådat. Än en gång ska jag inte antyda något, inte någonting alls.

Nu sömn för att fira denna nationaldag i antågande.

Till nästa gång.