Än en gång får jag lova att erkänna. Kan man köpa en burk med suspekta svarta/lila piller som ger en disciplin att gå ner i vikt? Att läsa mer? Att socialisera mera? Att komma någon vart i karriären? Finns det ett sådant piller i de djupa mörka skogarna i småland? Jag är beredd att göra allt för det i så fall. Jag vet att inget piller i världen kan få en lycklig men kanske lite. Nej, jag är relativt lycklig just nu, men jag är trött på flodhästen som står i vägen för det riktiga livet, det som var ämnat för mig. Ja, flodhästen är jag. Min brist på självdisciplin har blivit den största besvikelsen i mitt liv. Det brukade inte vara det. Jag kan för mitt liv inte stå emot. Jag menar hur svårt kan det vara? Jag blir ju inte alkoholist bara för att jag dricker ibland, jag blir inte pundare för att jag poppar panodil zapp för min enorma ryggsmärta. Hur svårt kan det vara? Jag är fullt medveten om att när man överkommit ett hinder i livet så uppstår genast ett annat, men jag kan hantera andra hinder hur höga och svåra de än ter sig. Jag klarade av att vara gravid, förlossningen och en pågående uppfostran hur svårt kan det här då vara? Jag har ju gjort det förr och jag kan inte komma ihåg att det var särskilt svårt då. Men då hade jag H som pepp och stöd plus att han fanns där innan under och nja kanske inte efter i och för sig, men då hade jag ju redan klarat det. Kan inte se något annat i mitt liv just nu som är jobbigare än det här. Förutom att M flyr Växjö på söndag och då blir det inga ambitiösa promenader heller. Inga kvällar på balkongen eller töntfilmkvällar a la Sällskapsresan.

Efter den här dagen med åtskilliga Vänner-avsnitt och faktiskt två promenader så känner jag mig laddad, men tron på mig själv är inte på topp och jag tror ändå någonstans att jag ändå kommer att misslyckas som jag gjort den senaste månaden. Varje dag i princip. Det finns en levnadsform där anhängarna kallar sig för lufterian. De lever på luft/ljus. De lever på enbart vatten, te och buljong i princip. Kanske vore något för flodhästen. Jag skulle hellre leva på kärlek som M påpekade, men det ena utesluter det andra för tillfället.

Eftersom jag har tappat tron på min självdisciplin så kanske ni kan tro på mig.

I riktning mot nästa gång.