4 minuter kvar. Jag sitter med onormalt böjd rygg i sängen av vårblommor med odefinierbart stora hörlurar men volymen är så hög att även grannen på fjärde våningen kan utläsa en rad i dessa underbara Babyshambles. Shit tiden går för fort nu. 2 minuter kvar. Min böjda rygg värker och hjärnan exploderar av alla saker jag vill få ur mig innan mitt år börjar. Vår interna tidning publicerades idag och däri stog det följande: " Stockholm sticker ut hakan och säger att i år är vårt år" HA säger jag aggressivt då, i år är MITT ÅR. Fan, 1 minut kvar. Paniken växer stark i detta nu, varför spenderade jag 2 timmar på Schyfferts blogg?! När jag tydligt skulle lagt den tiden på att reflektera över det faktum att jag i skrivande stund nått den respekterade och fasansfulla åldern 25.
Första minuten som 25-åring känns härlig, kan inte släppa Schyffert dock, vilken man! Han fyllde 40 för ett litet tag sen och gjorde det med grace måste jag säga. Vilken man. Aja, shit fyra minuter har redan gått. Vad fan gör man nu då? Åh dessa Babyshambles, ni som inte tror att de är något för er, think again och lyssna noga. Ni som inte tror att Schyffert är något för er, skit samma han behöver inte er, ni som tror att livet i princip är över vid 25, till er vet jag inte vad jag ska säga. Jag vill fira nu, jag känner mig upprymd och glad under mitt ack så billiga fjädertäcke från IKEA. Högerfoten har dock somnat nu, hon ville inte följa med mig in i det nya året, det bästa av alla år: It's my year now! Vad gör man nu? 8 minuter har passerat, men vad gör jag nu?

Till nästa gång
Jessica Petersson