...och det gjorde ganska ont. Ni som vet ni vet ni som inte vet bör inget veta.
Det där med att inte kunna sova när man är trött är ett underligt fenomen. Fenomen är väl i och för sig underliga i sig utan att det understryks. Jag tänker på allt jag har framför mig. Alla människor jag har omkring mig, inte nu, inte i min säng, men i vardagen. Jag ser på allt ur ett annat perspektiv sen Kantaoui. Jag har fått frågan om vad som hände i Afrika, vad exakt var det som fick mig att falla. Tro mig hade jag haft ett konkret svar på det spörsmålet hade jag inte åkt tillbaka om några veckor. Eh, jo jag är medveten om att det faktiskt är hela 12 veckor kvar, men det känns patetiskt att säga att det bara är 12 veckor kvar. Ett par är bra i min Tintin-värld. Det var inte landet, människorna eller upplevelserna i sig. Det var hur jag förändrade min syn på landet, människorna och upplevelserna som gjorde mig så tagen. Jag blev nog en smula kär i mig själv, den jag blev i Tunisien. Underligt. Ett fenomen, som att inte kunna sova tröttheten till trots. Mitt liv före Kantaoui - mitt liv efter Kantaoui.
Fan, (ursäkta språket, mamma lilla) vad vi ska ha en underbar semester. Vi har utökat vårt gäng med två nya själsfränder, vilket innebär att vi är 9 entusiaster som den 17/8 kliver in på Landvetter!


Till nästa gång.