Varför jagar vi lyckan? Varför jagar vi så intensivt att vi glömmer att leva? Alla försöker uppnå det omöjliga. För det som är lycka för dig kan vara olycka för någon annan.  Jag skulle vilja kunna leva för dagen; Interferisca il giorno, men jag lyckas aldrig. Jag ältar och blir stundtals överdrivet bitter och den bitterheten sprider sig värre än huvudlöss på en förskola. Jag hatar att vara arg, ändå är jag det nästan jämt. Jag är arg nu i skrivande stund. Jag är arg när jag vaknar för att jag måste gå ur sängen och göra samma crap en gång till. För någon dag sedan satt jag och tänkte på när jag var uppriktigt glad senast och då inte bara för en stund utan en längre period. För det första så blev jag deprimerad bara för att jag var tvungen att aktivera de stora minnescellerna för att överhuvudtaget komma ihåg. För det andra så spelar det ingen roll. Det var innan Växjö. Innan Max och innan bitterheten. När jag fortfarande var sund och tiden fanns för Cornelia och det sociala livet var befintligt. Det var på Replösavägen och på Mc Donalds, hos Walle. Det är flera år sen. Jag kan dock med all säkerhet säga att det aldrig skulle bli samma sak igen och med samma säkerhet kan jag även säga att det aldrig kommer att ske här. Jag har fått för mycket skit för mitt jobb på restaurangen och jag tror att det sitter i väggarna där nu. Respektlösheten, motviljan, naiviteten. Med en chef som är paralyserad och likgiltig. Lyckan är inte något jag kommer springa på runt hörnet i den här situationen. Du gör din egen lycka heter det ju, men var finns den och vad kostar det? (LW) Du blir bara så lycklig som du gör dig. Jag läste en bok för ett halvår sen där de tar upp ämnet om universums dragningskraft. Intala dig själv det du vill ska hända, det du vill känna och om du tror och återupprepar tillräckligt mycket så händer det. Visst är det lätt att tänka positivt när positiva företeelser sker, det är lika lätt som att tänka negativt när negativa saker sker. Är man ensam så känner man sig ensam, är du sjuk så känner du dig sjuk. Jag är exakt så skeptisk till dragningskraften som det låter även om det är en skön inställning och tro till livet, men jag har inte tid att tänka positiva tankar hela dagarna. Det finns ingen tid att stanna upp för att ta ett djupt andetag och tänka efter och finns den lilla stunden så finns det annat att göra. Det där med lycka är djävulens påhitt för att få oss att jaga den så in till den milda grad att vi till slut gör ett misstag och gör honom sällskap. Motsatsordet till lycka är olycka, en bokstav skiljer dessa laddade ord ifrån varandra. Se det som en symbol för att det är en subtil gräns mellan de båda.

Till nästa gång.