Dagen började med en två timmarspromenad inklusive lite shopping. Hade lovat pärlan nya Ray-bans och det fick hon. Handlade lite mat så att jag ska kunna göra matlådor för minst 6-7 dagar framåt. Mycket roligare att laga mycket mat, lättare att lyckas också. Idag vankades det korvstroganoff. Det var ett tag sen, men dock godare än jag mindes. Nu tittar Cornelia på Disneydags och jag lyssnar på A Camp. Första tvätten är klar om 15 minuter, sen är det Cornelias höjdpunkt på veckan; "Wild Kids". Me like Angus. Cornelia likes inte tjocka. Undrar om det är jag som avskräckt henne?! Haha. Det ska det blil ändring på! -2,2kg första veckan tyder på ett starkt engagemang, som alltid i början, innan jag tröttnar och självömkans svarta moln knackar på dörren. Gick bra för Helena också vilket glädjer mig mer av någon anledning.

Så till den veckolånga uppdateringen. #lätt suckning#
Veckan som gått har varit relativt händelselös, eller inte, vid närmare eftertanke. (Stänger nu av Nina Perssons försök att överträffa Cardigans och lyssnar nu på lite hederlig amerikansk idolcountry med Carrie Underwood).

Förra fredagen fick jag tillbaka min magkatarr - big time. Har minnesluckor där smärtan blev för svår att hantera, men efter regn kommer solsken, trodde jag när jag vaknade morgonen därpå utan några symptom. Halvägs in på arbetspasset kom det till min fasa tillbaka. Det kändes som att någon slog undan benen på mig. Svag som aldrig förr kämpade jag mig igenom hela passet och kände mig bättre och bättre för varje timme under kvällen. Söndagen innebar sista passet för veckan och det kändes bra. Tills 07:30 och en sjukanmälan som gjorde att jag öppnade restaurangen ensam. Gick väldigt bra ändå. Trött som få tänkte jag sova bort en hel ledig dag, men den fylldes istället av tvätt, disk och den eviga jakten på barnvakt.
Tisdagen innebar den första av tre stängningar. Det var hög försäljning och liten personalstyrka så det tog på krafterna. När torsdagen kom var jag svag i kroppen av utmattning och inte redo för en topp så hög. Vi sålde sjukt bra så det får vara medicin nog. Torsdagen innebar även ett farväl av den nygamla chefen. En liten tår kan ha skymtats i ögonvrån, men det kan jag förstås inte erkänna. Eftersom jag var så matt under torsdagsnatten så kunde jag inte föreställa mig att orka stiga upp klockan 09:00 dagen efter för att igen gå till jobbet. Men arbetsmoralen är stark så där stod jag åter igen och gav allt jag hade kvar, vilket var förvånadsvärt mycket. Lisa fick sin födelsedagsblomma och jag firade helg. Med svaga symptom på magkatarren så tog jag det så lugnt jag bara kunde under gårdagskvällen. And here we are.
Hade velat åka till pappa idag, men jag kände mig trött och sliten efter veckan så jag bestämde mig för att stanna hemma och frossa i frukt.