Så kunde jag inte hålla mig ifrån jobbet ändå. De ringde och hade någorlunda löst mina pass mån-tis så att jag inte behövde lämna ett sjukt barn på dagis. I samma samtla fick jag höra att det fanns ett ledigt pass ikväll. Eftersom jag hatar ångestsöndagar så hoppade jag på tåget direkt, men jag börjar först 21:00. Sen ska jag ju vara hemma med Cornelia till på fredag. Läkaren sa ju att jag skulle försöka få henne att vara så stilla som möjligt. Igår när vi skulle ta hostmedicinen så skulle hon stå uppe på en stol och hoppa ner 5 gånger innan hon kunde ta medicinen, sa hon. Fjärde gången tar inte händerna emot utan huvudet så hon biter sig i läppen och jag kunde se en blåtira växa fram under ögat. Sen satt hon stilla resten av kvällen i alla fall. Men morfinet som är i Lephenton tar verkligen musten ur henne. Kommer att tänka på D efter bilolyckan och hon vaknade upp och trodde att hon gått igenom en förlossning. Det var tragikomiskt.