Hörde på nyheterna att gravida kvinnor som lider av ätstörningar inte har någonstans att vända sig i samhället.

Ska våra skattepengar spenderas på stödgrupper för alla diverse personliga problem? För i så fall vill jag lägga minst 10% av skatten på ensamstående mammor som arbetar på snabbmatsrestauranger och som enbart sover max 4 timmar per dygn, som inte heller äger en bil utan cyklar en mil om dagen fram och tillbaka till dagis, jobb, mataffärer, H&M, banken och vårdcentralen, oavsett väder. För alla mammor över 26 som inte heller längre åker på ungdomsbiljett på SJ. Finns det en sådan stödgrupp? Nej, för det kallas sunt förnuft.

Jag menar inte att ätstörningar inte är en allvarlig sjukdom, det är det i allra högsta grad. Men om du som kvinna blir gravid och trots allt vad det medför ändå väljer att vara så egoistisk att du inte äter som du måste, då kanske du inte heller skulle ha valt att bli gravid utan att först ta tag i din sjukdom. Om du som kvinna väljer att bli gravid och sedan får ätstörningar för att du av någon anledning missat att en graviditet medför viktuppgång, så borde du inte ha valt att bli gravid utan först ta tag i din verklighetsuppfattning.

Jag må vara överdrivet upprörd för detta faktum, men jag anser att våra gamla och sjuka i samhället, de som verkligen är utsatta, är de som borde ha stödgrupper och all övrig hjälp de kan komma att behöva.

Jag anser för övrigt att IPRED-förslaget är något av det dummaste jag hört. Jag tillhör den grupp av människor som alltid ansett att musiker och skådespelare är ett överskattat yrke som har chargerade löner. Vad gör de för världen? Nej, högre lön åt sjuksköterskor, läkare, pedagoger och lärare. Då kanske det svenska samhället vore något att skryta om på riktigt. Jag anser att jag har ok lön för det jag gör för världen, vilket är i princip att övergöda redan övergödda människor, jag kräver inte mer i lön.

Till nästa mindre upprörda gång.