Har haft en underbar tyst och lugn dag. Dock obehaglig av 2 anledningar. Var i en butik och skulle handla mat. Korgen börjar bli full när jag kommer på att jag glömt citron. Inne på grönsaksavdelningen så lägger jag märke till en liten flicka som skrattar så att hon kiknar. Jag vänder mig hastigt om och ser att flickan sitter på sin pappas rygg och han har sina händer under hennes kjol och "kittlar" henne. Jag blir så fruktansvärt illa till mods att jag ställer ner korgen och lämnar butiken med andningssvårigheter och illamående. Det kan mycket väl vara så att jag överreagerade, men är det något jag blir förbannad över in i märgen så är det sådant här. Gick motvilligt till en annan butik för att fylla mitt kylskåp efter en jobbvecka utan ledig tid. Med den obehagliga känslan i kroppen kvar är jag frånvarande, men jag ser i ögonvrån att två "kompisar" från gymnasietiden närmar sig. Det här är inga jag överhuvudtaget vill bli associerad med, så jag försöker gömma mig så gott det går. Naturligtvis ska de tvunget ropa på mig så att alla i butiken hör och vänder sina förvetna trynen åt mitt håll. Jag tittar motvilligt upp och ser två av de mest påtända människor jag någonsin mött. De betedde sig exakt likadant som för 6-7 år sen, men de såg rejält slitna ut. Tjejen var likblek och pratade osammanhängande och killen kunde inte se mig i ögonen. Jag kände att klumpen i magen växte sig stark och jag kunde inte hålla käften. Så när det var dags att krama hejdå så viskar jag i örat på tjejen; "Hur kunde det bli så här?" Varpå hon tittar mig djupt i ögonen och rycker uppgivet på axlarna och svarar; "Livets lotteri." Då går jag därifrån. Så det är med blandade känslor jag nu sjunker ner i en fåtölj på balkongen, med ett korsord. Försöker glömma att den här dagen hände. För jag gjorde inte världen bättre.