Att tvingas vara trevlig mot människor jag inte har något till övers för är fruktansvärt krävande. Människor som jag anser har dålig värderingar och som inte ens kan stå upp för sig själva utan som medgörligt håller med om skitsnack. Inga grundvärderingar och sätt att vända kappan efter vinden världen inte skådat förr. Inte jag. Dessa människor verkar finnas omkring mig konstant och jag hatar det. Jag är definitivt inte Guds bästa barn, men jag har värderingar som genomsyrar allt jag gör och säger. Ändrar aldrig åsikt beroende på vilken omgivning jag befinner mig i. I mina ögon är de här människorna svaga individer och inga jag har någon sympati för. Det här med att växa upp känns som en klyscha men det är på tiden att det blir pånyttfött. Vad ni än väljer så är det okej, men stå upp för det och vik er inte. Det är okej att vara ytlig och tycka att utseende är det viktigaste i livet, men stå för det i alla sammanhang och försök inte vara något annat. Det är okej att vara filosofisk bohem, men låt alla veta det och vik dig inte för något.

Om du känner dig träffad så är du antagligen en av de här människorna. Lär inget av mig, lär av dig själv.

Börjar bli rastlös i den här staden. Börjar bli bitter på dess invånare.