De senaste veckorna har jag verkligen stigit upp på morgonen runt 8-9 någongång och jag har tyckt att det har varit helt underbart att kunna somna vid 23, ibland tidigare, på kvällarna. Jag har stått emot eftermiddagströttheten, men idag gav jag vika. Jag ska jobba natt i helgen så jag kände att jag inte hade något att förlora, men nu känns allting segt och jag är fruktansvärt trögstartad. Hoppas att kvällens promenad med Ida gör att jag ändå kan somna ikväll.

"Ordet som aldrig kan dö på denna jord, ty det är deras hjärta och dess mening och dess storhet. Det heliga ordet: EGO." Ayn Rand