En doktorand vid Växjö universitet har kartlagt huruvida pengar och prylar spelar roll om ditt barn blir populär i skolan. Det handlar om barn mellan 7-12. Jag är väl medveten om hur viktigt det är att vara poppis och ha flest vänner i den åldern och det var ett bra tag sen jag själv stod och spelade stenkula på grusplanen i Hallaryd, men så här har det alltid varit! Prylarna kostar bara mer nu. Å andra sidan så tjänar jag mer nu än vad min mamma gjorde när jag var liten. Break-even. Skit i prylarna. Forska i barnens självkänsla och självkännedom istället. Forska i vad som gör en mobbare en mobbare och en mobbad en mobbad. Vi lever i ett samhälle där konsumtionen är livsnödvändig. Alla har vi någon gång stått med en tegelsten från Ellos och skämts för att det är en som har en nokia 3310 och det är mycket coolare. Alla har någon gång känt sig dum för ett par crockerjeans för att någon hade levis. Det är en del av socialiseringen att någon gång känna sig lite utanför. Man växer som människa och lär sig de sociala reglerna. Jag inbillar mig att jag inte skulle uppskatta livet om jag alltid hade haft det senaste först av alla, jag hade t.ex ingen mobil på mellanstadiet, men jag fick cykel (utan stödhjul) först av alla på förskolan! Jag hade inga dieseljeans på högstadiet, men jag hade den coolaste moppen! Allt är relativt och vi är alla först på något någon gång och sist på andra. Behöver vi forska om uppenbara fenomen?! Lägg de pengarna på skolan istället. Lägg det på lärarna, sjuksystern, syokonsultern och på barnen. Om de här 7-12 åriga barnen får lite mer stöd i att lära känna sig själva och få forma sina värderingar så kommer prylarna att spela lite mindre roll. De kommer inte att sträva riktigt lika mycket åt att vara populär.