Världens viktigaste mest underskattade och oglamourösa arbete ifrågasätts än en gång. Jobbet jag pratar om är det att vara förälder. Har under kvällen sett ett antal debattprogram i såväl statsägda kanaler som reklamfinansierade om just föräldraskap och uppfostran och måste säga att jag känner mig förolämpad och bekymrad.

Det pratas om tydliga gränser, sätta ner foten, pedagogik, stress och barn som mår dåligt.

Jag kan inte nog poängtera att svenska barn är oerhört lyckligt lottade och vi som föräldrar om än mer lyckligt lottade. Att växa upp som barn i Sverige är ett stort privilegium. Att uppfostra ett barn i Sverige kräver dock inte mer än att fostra ett barn i Kenya. Villkoren kring uppfostran är naturligtvis annorlunda och föräldrar prioriterar annorlunda, men det som ett barn mest av allt vill ha och behöver är kärleksfulla föräldrar eller andra anhöriga. Kärleken till ett barn är lika stort i Stockholm som i Nairobi.

Med det sagt menar jag inte att man ska sluta uppfostra och bara pussas och kramas hela dagarna, men att sluta gnälla, tjata och gråta över ett blött badrumsgolv, äppelskrutt i sängen, obäddade sängar eller spilld mjölk och istället låta barn vara barn och älska dem för att de är just barn måste vara prioritet ett. Barn spiller juice över hela frukostbordet ibland eller varje morgon, men det betyder inte att de växer upp och blir juicespillare resten av livet. Så strunta i att sucka eller bli arg nästa gång ditt barn spiller, skitar ner eller tappar ett glas, de blir ansvarsfulla vuxna precis som du.

Kort sagt; välj dina strider och tänk på det varje dag. Är det värt att skälla på ditt barn för att dennes nya skor har gått sönder, vilket antagligen inte är barnets fel, och skälla så att barnet gråter och ber om förlåtelse för något som inte var barnets fel bara för att du har hört eller läst av någon som tror sig veta allt, att så gör man om man vill sätta gränser. Sluta lyssna på andra. Lyssna på dig. Lyssna på ditt barn. I slutet på dagen så är det enda som spelar någon roll godnattsagan och pussen på pannan.

"Har just kommit hem efter en stängning. Kvällen var lugn efter 21:00, men innan dess var det tufft. Kristoffer hade bestämt att vi inte behövde vara 5 stycken, men det var verkligen ett misstag. Vi hade det tungt under middagen. Jobbat mycket den senaste tiden. Förra veckan landade på 48 timmar och den här hamnar nog på 40. Nästa vecka jobbar jag varenda dag så då blir det nog uppåt 50 timmar. Imorgon ska Cornelia ta gruppfoto på förskolan. Hon ska ha sin nya silvriga glitterklänning, ja, jag vet det låter lite puttenuttigt men den är jättefin. Hoppas att hon skrattar. Syrran kommer imorgon, hon ska passa Cornelia när jag jobbar. Måste börja fundera över julklappsinköpen nu. "

Det är ingen större hemlighet att jag är socialliberal folkpartist. Sedan jag fyllde 18 år har jag röstat två gånger, båda gångerna på just folkpartiet, även i personvalen. Jag har stor tilltro till den socialliberala politiken och förlitar mig på den när det gäller ställningstaganden i samhället.

Idag dömdes tenoren Tito Beltran till 2,5 års fängelse för våldtäkt på sin före detta barnflicka. Beltran kommer med största sannolikhet bli släppt efter 16 månader. Det som får håren i nacken att resa sig på mig är hur Beltrans fru verkar leva i en drömvärld. Hon har stått bakom sin sexförbrytare till man som om ingenting hänt. Jag har partiella tycken om det svenska rättsväsendet över lag, men tro mig skulle det överhuvudtaget finnas ett uns av antydan till att min man skulle ha begått sexbrott så är jag ledsen att säga det, men fuck off. Okej, det finns kvinnor som utnyttjar sina rättigheter felaktigt, men det är fortfarande huvudsakligen män som begår den här typen av brott. Jag äcklas av tanken att Beltrans fru, som för övrigt är många år yngre än honom, kan stå bakom sin man när bevisen talar emot honom. Någonstans i livet måste man nog börja lita på att när mer än en människa hävdar samma företeelse och en man hävdar motsatsen så har majoriteten rätt. I synnerhet när majoriteten yttrar sin mening under ed i en rättsal. Vakna upp ur din dröm och inse att din man har våldtagit er barnflicka.

Tillbaka till min politiska övertygelse. Folkpartiet anser: " Alla som döms för sexualbrott ska ha behandling. Dömda sexualbrottslingar som riskerar att återfalla i brott ska kunna dömas till eftervård och behandling för sitt beteende i upp till tio år efter frigivning. "

Det låter som något som vilken politiker som helst skulle kunna säga. Lagom luddigt för att slippa stå till svars. Så i den här frågan är jag villrådig. Det är alldeles för svårt att döma sexförbrytare, bevisen försvinner fort och det finns sällan några vittnen, inte som träder fram i vilket fall. Några saker som jag tycker att Folkpartiet gör bra i den här frågan är följande;

•·         Dömda sexualbrottslingar måste uppge vilken adress de är bosatta på. För att enklare kunna förebygga "återfall".

•·         Polisen måste få större tillgång till bevis. Finns det misstanke om våldtäkt så ska den misstänkte genast häktas för att eliminera undanröjning av bevis.

•·         Vid grova brott ska polisens sekretess minskas för allmänhetens säkerhet. I dessa fall måste allmänhetens säkerhet väga tyngre än personlig integritet. Har man rent mjöl i påsen borde det inte vara något problem.

Minimistraffet för våldtäkt är 4 år. Minimistraffet för grov förskingring och grovt bedrägeri är 6 månader. Absurt.

Okej, avfärgning och klippning kommer att dröja några veckor till då det är föräldramöte den dagen jag bokat tid. Det svåra just nu är att jag skulle behöva färga utväxten, men det känns onödigt. Mitt hår måste växa otroligt fort för jag behöver färga håret en gång i månaden ungefär och då är utväxten redan 2-3 cm. Eller så kanske färgen släpper fortare från hårbotten, vad vet jag. Kommer att få stå ut med det i vilket fall.

Hittade en väldigt fin klänning idag, ska nog köpa den till festen nästa helg. Var även och röntgade ländryggen och bäckenet i morse. Det gick smärtfritt naturligtvis och var över i ett nafs. Känns skönt att få det gjort nu är det bara att vänta på resultatet.

Nu ser jag fram emot en lugn och skön helg med Cornelia.

Till nästa gång