Do not eat kebab in Emmaboda, I repeat...

...this is a warning, do not it the kebabtallrik in Emmaboda.

Igår eftermiddag traskade jag och min ljuvliga dotter ner till Växjö city, köpte en tröja och åt lunch, på två olika ställen. jag käkade en sallas på Åhléns och Cornelia naturligtvis ett Happy Meal på donken. Efter en svettig promenad var det dags att inta plats 93, vagn 11 på tåget som skulle ta oss till Emmaboda. Och mycket riktigt är det just i Emmaboda vi hamnar. (Flirtade ihärdigt fram och tillbaka med en babe 30+ på tåget). EA mötte upp oss på station Emmaboda, vi skulle gå och handla inför kvällens grillfest, men upptäckte en elefant på torget, ha i åtanke att hela berättelsen äger rum i Emmaboda, vi går och tittar och den hade helt dålig hy. "Inte alls så fin och gråblå som på Zoo i Köpenhamn" infliker jag. Den var helt brun och fläckig, då insåg jag att jag är emot cirkus och andra liknande aktiviteter. Save the animals! Jag tänker aldrig ta min dotter på cirkus, det är hemskt!
Efter grillningen öppnades en flaska rödvin på Gjutaregatan och det högljudda fnittret var ett faktum. Ett antal cl in på vinet kom idén om att rensa, städa och organisera EAs garderob/förråd/kontor. Jag älskar att rensa och fixa så för mig var det ett nöje värt en tisdagkväll, men EA var måttligt road och den ena sucken avlöste den andra, men jag tror att hon nog tyckte det var en lättnad när det var gjort.
Efter ett förtroligt samtal på balkongen, en sovande dotter och en vinare senare så var det dags att krypa till kojs.

Första dagen hos EA var krävande, men känslomässigt lukrativ, som alltid med EA!

Idag har vi varit på den omsusade Miljöstationen, och jag var försiktigt begeisrad, och inte så förtjust som EA och SJ från Emmaboda är. Hitta dock en glasskål/vas från KostaBoda glasbruk för 20:-.  Vi skulle käka lunch på torggrillen och jag följde EA och tog en kebabtallrik, trots att jag egentligen ville ha en hamburgare och jag är kräsen när det gäller kebabkött. Men av någon anledning tog jag det i alla fall och den var vidrig! För det första så var de som jobbade där helt sjabbiga, sen när vi fick maten så kebabköttet typ i klumpar, jag snackar stora äckliga, otäcka köttklumpar fyllda med fett och senor. SÅ HIMLA MOTBJUDANDE! Så jag åt några pommes och sallad. Vi klagade efter och expediten blev helt rädd, men det var verkligen riktigt riktigt vidrigt. Så käka inte kebab på "Ettans kiosk" i Emmaboda!

Snart stundar Passoa och fnitter igen...

Hur menlösa har I-världens föräldrar blivit?

Det passerar inte en dag i mitt liv där jag inte funderar över hur jag ska uppfostra min dotter, så att hon växer upp med en stark självbild och en vision om att hon har en fri vilja. Varje dag försöker jag och varje dag tränger det dåliga samvetet igenom. Tankarna vandrar och jag kan inte hjälpa att grubbla över det här med föräldraskap och fostran. Det är en komplex uppgift att vara förälder i dagens samhälle. Det finns så mycket mer idag jag vill skydda min dotter ifrån än när jag var liten, samtidigt som jag vill att hon ska få uppleva och erfara saker som enbart dagens samhälle kan erbjuda. Så det enda jag kan få ut av mitt nattliga grubbleri är att lägga stor vikt vid att lära min tjej att hon har en egen vilja och att hon har frihet under ansvar.
Ja, jag vet hon är bara tre, men för tre år sen var hon bara några månader gammal, tiden går fort.
Något jag har lärt mig är att om jag har en dålig dag så är det absolut inte min dotters fel och hon ska aldrig få lida för mina beslut eller känslor. Jag menar inte att man enbart ska vara glad och aldrig uppvisa att man har ett stort register av känslor, men ilska är den värsta av alla och det ska inte min dotter behöva utsättas för innanför de här fyra väggarna. I mitt hem är orden "förlåt" och "jag älskar dig" de ord som nyttjas intensivast och det är jag stolt över och jag är övertygad om att min dotter kommer att växa upp till en välbalanserad, positiv och stolt kvinna.

För att komma till det som fick mig upprörd idag, så ska jag låta er se ett par bilder på beviset av dåligt föräldrarskap:

.image24

Den här tjejen heter Jessica och hon är sju år. Jessica äter 10 000 kalorier varje dag. Jessica kan inte längre gå, hon kryper. Jessicas mamma säger att Jessica är hungrig. Jessica kommer att äta ihjäl sig, hon väger idag 222 kg.

Jag blir inte ens arg, jag blir ledsen och uppriven. Jag skulle vilja träffa Jessica och hennes mamma. Jag skulle vilja prata med dem. Jag skulle vilja träffa dem, prata med dem och få dem att förstå.
Jag är inte heller smal, men jag är vid god hälsa och jag skulle aldrig låta min dotter bli som Jessica. Jag skulle inte låta min dotter gå tillbaka i utvecklingen. Har hon lärt sig att gå på sina egna två ben så ska inte övervikt få henne att krypa. Vi vet ju alla vad som kommer därefter. Jessica kommer med all sannolikhet inte att överleva.

Det jag skriver nu kan vara obefogad skuldbeläggning, men jag anser att Jessicas mamma har sänt sin egen dotter i graven.


hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha

image21image23image22

mittenbilden är den faktiskt tagna bilden

Det luktar visst hallon, mamma!

image20

Djup & trött inandning = gäsp

Klockan har inte slagit 21:00 än och jag känner mig fruktansvärt orkeslös, trots ett dygn utan Cornelia. Har dock jobbat, och koffeinintaget har varit gigantsikt överdrivet. Det har varit en motig helg rent säljmässigt, dåliga listor och ännu sämre telefonsvarare. Skrapade nog enbart ihop 300-400 och jag låg ändå i överkant. Hoppas att den kommande veckan blir mer lukrativ. Om två veckor börjar sommarkurserna, jag känner mig i allra högsta grad motiverad.
Har fortfarande inte fått något besked från det nysökta jobbet, så jag tror att det skeppet har lämnat hamnen, tyvärr. Jag hade gärnat sett en sexsiffrig summa på mitt saldo framöver, men jag hade inga större förhoppningar.

Snackade med E i två och en halv timme igår kväll/natt. Borstade tänderna halv två, men somnade inte förrens tre, halv fyra. Gick många överförfriskade själar utanför sovrumsfönstret så det var svårt att få någon ro. Men jag blir av någon anledning lycklig ochh upprymd av deras röster och skratt. De verkar ju så euforiska fast klockan är mycket och morgondagen kommer mot dem med stora steg.

Jag saknar mitt sociala liv! Jag saknar mig i mitt sociala liv! Jag saknar sociala mig! Please come back

"Isn't she lovely..."

                       image18

Citat

"Halvbildad: obildad med utbildning."

John Karlzén


"Jag tycker om att lära mig men jag gillar inte att bli undervisad."

Winston Churchill

"Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man har haft fel, för det betyder ju att man är klokare idag än igår."

Jonathan Swift

"För en journalist är en människa en nyhet inslagen i hud."

Fred Allen

"Vi kräver jämlikhet huvudsakligen på områden där vi själva inte kan räkna med att bli framstående."

Eric Hoffer

"En dödad är tragedi, tusentals döda är statistik."

Albert Szent-Györgyi

"En vän som måste köpas är aldrig värd priset."

G D Prentice

"Ju mer en människa säger desto mindre kommer folk ihåg."

Frencois de la Fénelon

"Ingenting höjer auktoriteten såsom tystnad."

Charles de Gaulle

"Gör det roliga först. Det tråkigare blir mindre tråkigt, när ingenting roligt väntar."

Magnus von Platen

"Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i sänder."

Abraham Lincoln

En helt vanlig dag

Idag har jag inte gjort mycket nytta. Vi, eller snarare jag, sov till 09:30, lång frukost på en varm balkong, promenad runt sjön och Cornelia fick kasta lite sten i vattnet. Det tycks vara hennes favoritsyssla när vi är ute. Det och samla pinnar förståss. Lagade torskfilé till lunch och Cornelia åt flera portioner. Hängde framför TV:n ett tag och tänkte på huruvida jag skulle få jobbet eller ej. Vägde styrkor och svagheter under intervjun, men jag blev inte klokare. Vilade lite på eftermiddagen, sen mös vi lite på balkongen, Cornelia målade med vattenfärger och jag började läsa en ny bok; "Ninas resa" av Lena Einhorn, den sägs vara läsvärd.
Cornelia har ätit lite mackor och druckit mjölk och jag ska sätta mig lite med "ellen". Fick lite affischer och folders på posten idag så nu känns det som om att det börjar rulla på. Imorgon ska det bli ännu varmare och finare väder så vi ska gå till parken vid Domkyrkan och sen ska jag färga håret, det där med mörk utväxt var inte Guds bästa plan.

God Afton

Vad jag än gör så är det fel - stötta mig bara...

...låt mig göra mina misstag om det nu är så ni ser mitt liv. Kände en vändning i mitt liv, till det positiva. Jag kände att jag hade hittat rätt i mig själv. Visst, det må hända att det inte var det smartaste draget att påbörja studier i höstas och att fortsätta i våras var än mer obegåvat, men jag gjorde det av någon anledning eller en annan och nu är det gjort. Visst, det är dumt att ta studielån om man inte är säker, men hur ska jag kunna vara säker om jag inte tillåts att experimentera. Kanske hade samhällsplanering varit yrket för mig. Och våren har inte på något vis varit gagnlös. Jag har lärt mig oerhört mycket - faktum är att på arbetsintervjun i onsdags var de enormt imponerade av mitt uppsåt med kursen i socialpsykologi.

Så om det nu var ett genidrag eller ej att gå den här snåriga väg så står jag här idag, lite närmare, lite klokare och lite mer vuxen och jag vet vad jag gör, jag har en plan, men ingen tycks lyssna eller förstå.
Jag vill jobba nu, jag vill ha pengar på kontot. jag är en begåvad säljare, det har jag fått gehör för, så varför inte?! Varför ska jag inte satsa på det? Jag vill kunna ge min dotter stabilitet och någon slags trygghet. En trygghet som jag enbart kan förmedla om jag själv känner ett lugn och en säkerhet, som en fast anställning genererar.

Bara för att jag nu väljer att ta en avstickare så betyder inte det att jag tappar min dröm eller att jag slutar att kämpa för den, men just nu vill jag något annat. Jag är trött på att vara beroende, av CSN, försäkringskassan, a-kassan med flera. Jag vill tjäna mina pengar själv, och jag vill leva i på en dräglig existensnivå där jag själv råder över mitt och Cornelias liv. Kan jag inte bara få stöd för det? Kan jag inte bara få förståelse för det? Kan jag inte bara få vara Jessica? 

Följer strömmen och skapar en bilddagbok

http://jessicaocoop.bilddagboken.se

Kära hjärtanens

Glömde det viktigaste:

TACK LENA, JENNY & TOBBE (torbjörn, haha) FÖR EN MYSIG SCHLAGERKVÄLL OM ÄN EN HÖGMÄLD SÅDAN.

TACK FÖR HUSRUMMET, MATEN, ÖLEN & TRANSPORTEN!


Keep going - rock n' roll

Kraftuttömning i Örebro

Upplever att jag åldrats ett par år efter den här kurshelgen i Örebro. Jag satte mig på tåget utan material och förkylningen till trots, för att någonstans ta mig vidare, rent fysiskt men även yrkesmässigt. Det låter för bra för att vara sant, men det hände något i mig under helgen. Jag fick klarhet i mycket och ur många aspekter.
Imorgon börjar arbetet!

"Crazy Inlove"



image17

Att bli sjuk vid fel tidpunkt är min ofrivilliga hobby

Onsdag morgon började dåligt så fort jag öppnade ögonen. Kände hur mitt huvud var en rörelse ifrån explosion, inget syre trängde igenom mina luftrör och panikslagna hostningar följer. Jag får ingen luft och hjärnan trycker mot skallen. Cornelia vaknar med ett ryck, men vaknar som bara Cornelia gör, med ett högljutt skratt och ett överdrivit glatt "god morgon mamma!". Jag fortsätter att hosta och försökte samtidigt ta mig ut i badrummet för att stilla hostan med vatten. Cornelia skuttar efter mig och frågar om jag är okej. Jag kan inte låta bli att skratta till lite, och då förvärras hostan, men nu stod jag över handfatet och lät vattnet rinna ner i halsen nästan utan att svälja. Hostan försvann, men vilket pina det var! Var dock tvungen att lägga mig ner på badrumsgolvet för jag kände att jag var svimfärdig. Huvudet pulserade så hårt att det inte kunde ligga stilla mot golvet. Det höjdes och sänktes en bit över golvet för varje pulsering. Vid den här tiden hade Cornelia redan satt på TV:n och kylskåpet och stod och ropade efter frukost. "Okej, här jag kan jag ju inte ligga", tänkte jag och reste mig i all hast...allt svartnade. Jag svimmade inte och stod fortfarande på fötter när jag återfick synen, pallrade ut i köket fixade snabbfrukost till Cornelia och sen åter till sängen. Somnade om, Cornelia väckte mig halv tio, och då var det dags att gå till förskolan. Okej, jag drog på mig kläderna och pallrade mig ner till cykeln för att upptäcka att det var punktering på bakhjulet! Uppenbart inte min bästa dag i livet. Tog bussen fram och tillbaka, sen sov jag typ hela dagen. Att vara sjuk är en sak men att min kurs i Örebro tydligt var hotad, gjorde mig extra upprörd. Idag torsdag känner jag mig bättre och är sugen på Örebro, så imorgon bär det av!


en lång natt för ett tag sedan...

Härom natten fann jag mig själv ligga och tänka på hur min framtid ter sig, som många andra nätter så sker funderingarna vid bristningsgränsen. Ligger nerbäddad med rufsigt blonderat hår och ett visst behov av att besöka badrummet. Det är vid den här bristningsgränsen mina bästa och mest förrvirrande texter skrivs. När klockan är långt efter midnatt och när en tidig morgon finns i antågande, då kulminerar mitt språk till mästerverk (för stunden i alla fall).
Just den här natten började som sagt att fundera över framtiden, vad jag ska göra och vilka val i livet som är redo att tas. I mitt innersta vet jag, och har alltid vetat vad jag vill göra. Jag ser mig själv i min dröm inom en 5-årsperiod, men perioden blir längre och längre för varje år som går utan några större steg mot målet. Steget utför branten är inte lika spännande som det borde vara och jag undrar om det är därför jag tvekar. Eller är det för att jag inte kan få ro när livet helt okontrollerbart fladdrar förbi. Ett vanligt råd som man ofta får och lika ofta ger är att man ska gå vidare, glöm det som varit och blicka framåt, men jag undrar om det rådet inte är att göra sig själv en björntjänst. Jag är mer för idén att rensa det förflutna genom ett jordfilter, låta det rinna av sig i nutiden för att sedan låta det gro i min framtid. För jag kan aldrig glömma det som varit, jag är inte heller en sådan människa som kan förtränga, hur jobbigt det än må ha varit. Det är lika bra att alltid bära det med sig, som ett lexikon. Dit kan jag vända mig när jag står inför svåra val i livet.
Jag är av tron att allt som har hänt och allt som händer nu och allt som kommer att hända, är avsikligt. Jag väljer mitt eget öde, undermedveten. De val man har gjort i livet, bra och dåliga, har man någonstans styrt sig själv in på. Jag kan aldrig förutse eller förhindra livets händelseförlopp, det som sker i mitt liv är mina val och mina egna styrningar.
Mycket handlar om val, om att ta den ena vägen eller den andra, att göra si eller att göra så, men vilka val står jag inför härnäst och kommer jag att välja rätt väg den här gången? Slutar livet att flimra förbi om jag gör det? Det kan vara så att vägen aldrig slutar och att den är enkelriktad, men det finns ett antal parkeringsfickor längsmed vägen där det är meningen att jag ska stå och stampa ett tag och faktiskt låta livet flyga förbi i ultrarapid. Jag slutar inte leva mitt liv enbart för att jag står stilla ett tag och det inte känns som om att man kommer någonvart, men tiden i parkeringsfickan är nog nuttig. Det är en tid att smälta och lära sig av det som hänt. En tid för att konkretisera vad jag vill framöver för att snart komma ut ur idet, starta om, blinka ut ur min p-plats...så är livet på väg igen.

Jag tror inte jag blev något klokare under den där natten, men nu känns det åter spännande att stå med ena foten över kanten.

Test