Journalistik och medieproduktion 180 högskolepoäng

Programmet vänder sig till dig som vill arbeta med text, ljud och rörlig bild inom alla medier. Utbildningen ger dig en helhetssyn på medieverksamhet, medieproduktion och journalistik.

12345
(naturligtvis tänker jag inte bli blond så tänk er bild nr 4 mörk)

Ett stundande besök hos frisörsalongen krävs noga eftertanke då jag inte brukar bli nöjd. Alla de här frisyrerna är väldigt lika men ändå inte. Ska även färga håret i en ljusare brun färg inför hösten. Kan ni hjälpa mig? Rösta på den frisyr ni gillar mest. Jag har redan min favorit, men vill som vanligt höra vad ni har att säga.

Till nästa nyklippta och friska gång.

Vad hände med humaniteten i samhället. När jag tänker på brist på medmänsklighet så går mina tankar osökt till mina arbetskollegor. De unga och naiva människor som inte kan hjälpa någon om det inte gynnar dem själva. Alla har sina svårigheter och egna spöken i garderoben, men att kunna se att det viktiga i livet inte alltid handlar om dig själv är svårare för vissa än för andra. Att offra sig en gnutta för någon annan finns inte i deras tankebanor vilket gör mig konfunderad. Om jag hade varit i en situation utan barn och någon med barn bad mig om en tjänst som skulle underlätta för denne så skulle jag utan att blinka göra det. Men den humana ideologin verkar inte ha gått fram hos vissa. Det är tragiskt att se och det är hjärtskärande att se att de väljer sig själva framför andra i en sådan fråga som egentligen inte innebär att offra något för deras del. Enda anledningen är att de inte tjänar något på upplägget, mitt liv skulle underlättas avsevärt, men som sagt det tjänar inte de någonting på. Det är tråkigt att se, när jag skulle göra vad jag kan för att hjälpa någon annan.

Varför jagar vi lyckan? Varför jagar vi så intensivt att vi glömmer att leva? Alla försöker uppnå det omöjliga. För det som är lycka för dig kan vara olycka för någon annan.  Jag skulle vilja kunna leva för dagen; Interferisca il giorno, men jag lyckas aldrig. Jag ältar och blir stundtals överdrivet bitter och den bitterheten sprider sig värre än huvudlöss på en förskola. Jag hatar att vara arg, ändå är jag det nästan jämt. Jag är arg nu i skrivande stund. Jag är arg när jag vaknar för att jag måste gå ur sängen och göra samma crap en gång till. För någon dag sedan satt jag och tänkte på när jag var uppriktigt glad senast och då inte bara för en stund utan en längre period. För det första så blev jag deprimerad bara för att jag var tvungen att aktivera de stora minnescellerna för att överhuvudtaget komma ihåg. För det andra så spelar det ingen roll. Det var innan Växjö. Innan Max och innan bitterheten. När jag fortfarande var sund och tiden fanns för Cornelia och det sociala livet var befintligt. Det var på Replösavägen och på Mc Donalds, hos Walle. Det är flera år sen. Jag kan dock med all säkerhet säga att det aldrig skulle bli samma sak igen och med samma säkerhet kan jag även säga att det aldrig kommer att ske här. Jag har fått för mycket skit för mitt jobb på restaurangen och jag tror att det sitter i väggarna där nu. Respektlösheten, motviljan, naiviteten. Med en chef som är paralyserad och likgiltig. Lyckan är inte något jag kommer springa på runt hörnet i den här situationen. Du gör din egen lycka heter det ju, men var finns den och vad kostar det? (LW) Du blir bara så lycklig som du gör dig. Jag läste en bok för ett halvår sen där de tar upp ämnet om universums dragningskraft. Intala dig själv det du vill ska hända, det du vill känna och om du tror och återupprepar tillräckligt mycket så händer det. Visst är det lätt att tänka positivt när positiva företeelser sker, det är lika lätt som att tänka negativt när negativa saker sker. Är man ensam så känner man sig ensam, är du sjuk så känner du dig sjuk. Jag är exakt så skeptisk till dragningskraften som det låter även om det är en skön inställning och tro till livet, men jag har inte tid att tänka positiva tankar hela dagarna. Det finns ingen tid att stanna upp för att ta ett djupt andetag och tänka efter och finns den lilla stunden så finns det annat att göra. Det där med lycka är djävulens påhitt för att få oss att jaga den så in till den milda grad att vi till slut gör ett misstag och gör honom sällskap. Motsatsordet till lycka är olycka, en bokstav skiljer dessa laddade ord ifrån varandra. Se det som en symbol för att det är en subtil gräns mellan de båda.

Till nästa gång.

Är nu ute ur Lost-dimman. Cornelias öroninflammation är nästan över och tatueringen är läkt. Jag har fått tid till röntgen och snart kommer den nye chefen. All is good.

Glädjen över förändringar i livet, främst i min arbetssituation, förtas av värken i ryggen. Idag har jag stått och gått i princip hela dagen, men det är olidligt. Det är en kort stund kvar till panik och konstant jämmer.

Känslan liknar förlossningssmärtor i ryggen. Ni som fött barn vet vad jag menar. För era andra kvinnor så kan jag enbart likna det vid riktig kraftig mensvärk, i ryggen. Och det är när jag är ledig och inte belastar ryggen. När jag pressar ryggen som värst på jobbet, vilket jag gör i princip varje gång, är känslan värre och nästintill förlamande. Kraften i armar och ben går ur mig som kolsyran ur en Ramlösa på pakethållaren till cykeln. Jag tappar saker plötsligt och blir liksom svag i hela kroppen. En tusennålarkänsla uppstår och det strålar upp i nacken. Jag vet ärligt talat inte vad problemet är. Mycket av det är psykiskt, det är jag väl medveten om. Jag har vantrivts på jobbet ett bra tag nu, men vi går mot bättre och gladare tider. Trots det blev jag tvungen att än en gång gå till högre instans för att uttrycka mitt och andras missnöje och jag tackar dem för det förtroende och den ärlighet jag mötts av. Känns underbart att vi inte står ensamma i vårt aktuella elände. Det låter som att jag överdriver, men tro mig, det är snarare en underdrift. Ni skulle inte kunna tro era ögon och öron om jag berättade allt. Men det återstår till min kommande bok. Där jag inte tänker utelämna något.

Till nästa gång.