När jag idag knappar in mig på aftonbladets nätbilaga och ser en liten notis om att könsjukdomen kondylom ökar kraftigt i Sverige, är det nära att det går mig obemärkt förbi. Men något griper tag om mig och gör mig uppriven och förvirrad. Jag som aldrig haft någon som helst könsjukdom under mitt snart 25-åriga liv förstår inte hur sexuellt aktiva tjejer/flickor/kvinnor kan bortse från det faktum att KÖNSSJUKDOMAR SMITTAR GENOM OSKYDDAT SEX! Okej, ni som känner mig vet att jag blev ofrivilligt gravid för 4 år sen, men vi skyddade oss, men kondomen sprack.
Jag har haft konversationer med några av mina tjejkompisar om det här ämnet x antal gånger under årens lopp och jag kan säga att jag ses som en utdöende art, att aldrig ha drabbats. Jag har alltid skyddat mig, aldrig levt farligt och stått med ena foten över branten. Faktum är att inga män jag har haft umgänge med har haft något emot det. ändå är det en av de vanligaste ursäkterna för att "slippa" undan kondom. "Det är skönare utan". Jag kan tyvärr inte ta någon ställning i den frågan eftersom jag inte ser det som att man har något val. Är det skönt med klamydia, syfilis eller kondylom? Det är även så att man kan förstöra drömmarna om att skaffa barn i framtiden om man väljer att stänga nattdukslådan utan att ta upp en Profil. En annan sak att tänka på är att klamydia, gonorré, syfilis tillsammans med HIV klassas som samhällsfarliga sjukdomar (enligt smittskyddsinstitutet). Man kan alltså jämföra klamydia med HIV och visst HIV är den könssjukdom som bringar flest dödsoffer, menantal klamydiafall har ökat dramatiskt de senaste åren i Sverige och många unga tjejer märker inte ens av symptomen och kan därför bära på sjukdomen länge och därmed även smitta fler. Klamydia går naturligtvis att bota, men som sagt symptomen kan vara obefintliga och sjukdomen kan leda till återkommande inflammationer i äggledarna och sterilitet. För mig talar det här för sig självt. Det kan inte vara värt det! Det kan inte vara så skönt att ha sex utan kondom att man riskerar sin egna och andras framtida hälsa och helt ärligt hur sexigt är det med vårtor på könsorganet? Kondylom, som de nämnde i dagens aftonbladet, gör just det: framkallar vårtor i underlivet. Kondylom drabbar främst kvinnor i åldrarna 18-25 och behandlingen är smärtsam och långvarig. Det kan inte vara värt det!
När jag i somras hade en diskussion med min bästa vännina angående unga tjejers sexvanor påpekade hon att vi minsann inte heller var några duvungar när vi var några år yngre, men vi hade verkligen inte sex med 3-4 olika killar samma kväll, som några av våra yngre kompisar faktiskt skryter om att de har. Dessutom 90% av gångerna oskyddat. Vi hade inte samma syn på att "strula runt" som tjejerna har idag. När vi som 14-,15-,& 16-åringar "strulade" var det enbart tal om hångel.
För att gå vidare till en inte så vanlig sexuell överförbar sjukdom; syfilis. Det är den sjukdom som är mest skrämmande efter HIV. Blir du drabbad måste du genast uppsöka läkare. Symptomen yttrar sig som utslag över i stort sett hela kroppen. Syfilis kan även leda till din död om du inte får behandling.
DET KAN INTE VARA VÄRT DET! DET FÅR INTE VARA VÄRT DET TJEJER!

Varma Hälsningar Jessica "Profil" Petersson

Denna lediga dag lider mot sitt slut och jag kan med säkerhet säga att jag inte är redo att gå till jobbet igen imorgon. Efter en dag av vila och likgiltighet hade jag behövt en dag av kreativitet och inspiration. Men nu är det inte så och det finns inget annat att göra än att ta den berömda tjuren vid hornen och bita ihop. Jag kommer i alla fall att ha mycket pengar på kontot om en dryg månad och det känns bra trots min fysiska utmattning och psykiska förvirring. Jag älskar att jobba och har en stark arbetsmoral, men jag känner redan nu att det här är ohållbart i längden. Jag är lättirriterad och sur efter dessa oändliga kraftuttömningar på de jobb jag nu har så när jag väl är hemma med Cornelia så blir det mest bråk och tjafs. Det var inte en sådan mamma jag ville bli. Jag skulle ju bli tolerant och påhittig. Lösa konflikter med kontinuerliga konversationer. Undvika tjat och gnäll med hjälp av konsekventa påföljder. Istället är jag tråkig, skrikig och framförallt okonsekvent. Ibland känns det som om jag och Cornelia inte gör annat än att skriker, smäller i dörrar och allra helst vistas i olika rum i vår ljudisolerade lägenhet. Det var inte en sådan här mamma jag skulle bli. Jag skulle bli en annan sorts mamma. En som aldrig förlorade humöret. En som aldrig ignorerar sitt barn i brist på funktionsdugliga åtgärder. En mamma som aldrig ryter som ett brunstigt lejon. En som lagar annat än fiskpinnar och pulvermos, en som alltid städar, stryker och tömmer kattlådan. Istället har jag blivit en Cruella deVil-liknande monstermamma. Jag jobbar jämt, ordnar barnvakt hit och dit. Jag tvingar med henne på oändligt antal möten. Jag går sällan till lekparken. Jag är inte den mamma jag ville bli, men en sak kan jag säga. Jag älskar min dotter över allt annat och om hon någonsin skulle fara illa skulle jag gå under - jag är inte den mamma jag ville bli men jag älskar henne.

Varma Hälsningar Jessica Petersson

Helgen lider mot sitt tysta slut och jag har åter börjat känna mig matt och sjuk. Blev nog aldrig riktigt frisk och sen när kylan kom grep viruset tag i mig igen. Jobbade nästan 12 timmar igår och idag samma visa igen. På måndag börjar jag på mitt nya andra jobb. Kommer i stort sett att jobba dygnet runt de kommande två veckorna i alla fall. Hade planer på att börja en ny promenadrutin med M-M, men det får bli som det blir med det. Har ju lovat så det känns dumt att bryta. Jag har även drabbats av ytterligare virus, ett mer allvarligare sådant; Fasebook-sjukan. Har suttit där varje ledig minut under en vecka nu. Kan inte riktigt förstå min fascination över detta tillsynes harmlösa webforum. Kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillar det så mycket. Nåväl, nu ska jag ta min kvast och bege mig till jobbet.

Varma Hälsningar Jessica "ansiktsboken" Petersson

Jag har sen i måndags haft en känsla av att jag inte har haft så bra koll på näringsintaget den här veckan. Efter ett snack med E.A på msn runt midnatt så kändes det lite bättre, men jag har trots allt varit sjuk.
När jag nu stod öga mot öga med Vågen så knöt sig magen och jag ville vända och gå, trycka i mig en påse mörka Polly och gråta en skvätt. Men jag tog mod till mig och steg upp. Vågade nästan inte titta. "Åh, -1,3 kg, denna veckan också!" utbrast hon. Så jag ska aldrig mer lita på min kvinnliga intuition, för den existerar nog inte.
Har haft en bra dag på jobbet, men det mest komiska med den här dagen var nog när jag tog min nyreparerade (Tack Rantaanen!) cykel och begav mig hem i duggregnet. Halvvägs ungefär, stannar jag vid ett övergångsställe och får syn på en hårtransplantation gone bad. Killen har någon mohawk-liknande frisyr och väldigt mycket hår uppe på huvudet, men när han korsar vägen strax framför mig så ser jag till min fnittrande förvåning att han har en "gubbaflint" mitt på bakhuvudet. I nacken är det också volymöst hår, men ett runt litet område bak på denna stackars man har ignorerats. Det var så kul att jag log hela vägen hem. Mest på grund av hårmissödet, men även för att jag nu tackar min lyckliga stjärna att kylan kommit!

Varma Hälsningar Jessica "noll koll" Petersson

Om en si sådär 15 minuter ska jag bege mig till Vågen. Har en oroande känsla av att det inte gått så bra, men håll ut.

Varma Hälsningar Jessica Petersson

BRUKAR DU:
Peta dig i näsan: Ibland
Titta på dig själv i spegeln: Ja
Gnälla: O ja
Skrika: O ja
Sova: Ja
Ha ångest: Absolut
Skada dig själv med flit: Nej
Ta mediciner du inte borde ta: Nej
Vilja dö: Nej
Drömma mardrömmar: Nej
Drömma sexdrömmar: Nej
Ta droger: Nej
Försöka vara annorlunda: Nej
Klä dig i svart: I stort sett alltid 
Gå till kyrkan: Nej
Gå i skolan: Nej
Röka: Nej
Ljuga: Vita lögner
Hata folk: Nej
Lita på folk: Nej

VEM:
Saknar du: Henric
Vill du döda: Alla bananflugor  
Rörde dig sist: Cornelia
Vill du slå: Alla bananflugor
Kysste dig sist: R
Vill du kittla: Cornelia
Kramade du sist: Cornelia
Vill du prata med: Hence
Skrek du på sist: Cornelia
Vill du vara som: Jag vill nog vara Jessica fast kanske en lite bättre Jessica
Sårade dig sist: R
Vill du bli galet full med: Evelina & Hence
Gjorde dig riktigt glad senast: Cornelia
Vem fick du sms från senast: Evelina
Ringde dig senast: Chefen
Är vackrast på jorden: Cornelia

HAR DU:
För många vänner: Nej
Förföljelsemani: Nej
Tvångstankar: mmmhm
Någon annan psykisk sjukdom: Nej
Någon fysisk sjukdom: Nej
Någon skada: Nej
Färgat håret: Ja
Brutit några ben: Nej
Några piercings: Nej
Egen dator: Ja
Bra självförtroende: Ja
Kysst någon: Ja
Köpt kondomer: Ja
Tagit nakenbilder: Ja
Sagt ?jag älskar dig? till någon idag: Ja
Bjudit ut någon: Ja
Varit kär: Ja
Dumpat någon: Ja
Stulit någonting: Ja
Lämnat landet: Ja
Rymt hemifrån: Nej
Tuttat eld på något: Nej
Gjort någonting olagligt: Ja

HUR:
Går du: Med det ena benet framför det andra 
Svarar du i telefonen: "Jessica"
Fördriver du tiden: "Vänner"-marathon
Mycket pengar har du: För lite
Tjänar du pengar: Arbetar
Ofta bäddar du sängen: För det mesta 
Ofta diskar du: Flera gånger om dagen
Ofta städar du: Varje dag
Många stör du dig på: Oj, för många
Ofta träffar du din familj: En gång i månaden ungefär

TROR DU:
Att du kommer bli något: Ja
På gud: Nej
På rymdvarelser: Nej
Att folk tycker om dig: Ja
På liv efter detta: Nej
Att fiskar kan tänka: Nej
Att du kommer leva länge: Njae, inte helt övertygad än

VÄLJ:
Katt eller hund: Katt
Vit eller svart: Svart
Varmt eller kallt: Kallt
Vatten eller land: Land
Sex eller kyssar: Sex
Telefon eller internet: Internet
Musik eller tystnad: Tystnad
Bok eller film: Film
Leva eller dö: Leva


Varma hälsningar Jessica "listan" Petersson

Jag börjar nu tro att förra lyckliga veckan enbart var en engångsföreteelse. Jag har nu varit sur, irriterad och förkyld sedan i torsdags. Idag har jag dessutom inte ätit alls bra och med det följer näringsbrist och matthet. Lägg till en jobbig en-näsborre-förkylning och en überpigg 3½-åring. Fick stanna hemma från ett långpass på jobbet idag och det känns trist. Måste även laga cykeln för att överhuvudtaget ta mig till jobbet efter de kommande tre dagarnas ledighet. Vart ska jag hitta den energin? Ska äta bättre imorgon och om det inte regnar ska jag även ge mig ut en stund och leka med min dotter. Om det mot all förmodan skulle regna så är det tur att jag bor dörr i dörr med ett mentalsjukhus.


Varma hälsningar Jessica "imorgon ska jag..." Petersson

Har haft en helt underbar vecka. Jag har varit superglad och pigg. Men idag, på eftermiddagen, kom bakslaget. Efter jobbet och utan lunch beger jag och Cornelia oss ner på stan. Regnet slår mot mitt gamla H&M-paraply och det är ändå väldigt varmt. En sådan där jobbig, klistrig värme som innan ett åskväder. Jag är redan på ganska dåligt humör för att cykeln än en gång råkat ut för punktering som jag inte hinner fixa för att jag jobbar. Efter ett par jeans till Cornelia och en tröja till mig börjar Cornelia be om Mc Donald's. Okej, säger jag. Framför mig i kön står fyra tyska blöta och fula tonårspojkar.
1. De hade inte bestämt sig vad de skulle ha
2. De sprang fram och tillbaka genom restaurangenför att de skulle samtidigt hålla ett bord
3. En av pojkarna var tvungen att springa genom halva stan för att ta ut pengar
4. Det tar kassören en kvart att plocka ihop deras mat
5. Det tar pojkarna ytterligare 10 att transportera sin mat och sig själva ifrån disken så att jag kan beställa
6. När jag beställt mat till Cornelia och ska ge den till henne, så har hon somnat!

Okej, nu var det dags att gå på VV-möte. Blöt och varm klev jag upp på den fruktade vågen - 1,3 kg - räknar kvinnan snällt ut att jag har gått ner. Okej, det var ganska bra, men inte tillräckligt enligt mina mått mätt. Syrran hade gått ner 0,9 kg. Nu är jag hungrig, har inte ätit sen frukost och klockan är halv sex. Mötet är slut och vi ska bege oss hemåt. Det regnar fortfarande. Mitt humör blir ytterligare lite värre och jag skulle helst av allt bara lägga mig under mitt täcke och sova bort mitt irriterade jag. Väl hemma, och efter ett samtal med en stöttande mamma, plockar jag fram två digestivekex, äter dem och sen upptäcker jag att tröttheten sakta men säkert tar över min kropp. Nu är klockan kvart i åtta och jag har fortfarande inte lagat någon middag. Jag är för trött, jag orkar inte. Har blivit arg på Cornelia 24 gånger, satt henne i time-out lika många, men hon är lika jobbig nu som jag är trött och arg. Jag tror vi går och lägger oss. Läser om "Petter & hans getter". Vaknar och gör om allt igen minus det dåliga humöret och den jobbiga dottern.

Varma Hälsningar Jessica "-1,3 kg" Petersson

Nu är det så här, mitt nya liv började för en vecka sedan och man kan tycka eller tro vad man vill om att jag redan märker en stor förändring. Har fått komplimanger angående min arbetsinsats på restaurangen av två av de mest svårflörtade arbetsledarna. Har lyckats att vara glad och positiv hela arbetspass utan ansträngning. Jag känner typ inte igen mig själv. Hjälper gamlingar till bordet, tar dricka till dem och bjuder på kaffe, "Hit går vi igen, Greta. Så trevliga flickor växer inte på träd". De var så söta och gulliga att jag nästan kunde känna den berömda "klumpen i halsen". Jag är nämligen inte van vid att få komplimanger av det slaget. Är för att uttrycka mig milt inte känd för att vara den trevligaste åsnan i Mexico.
Imorgon är det VV-möte igen, så håll tummarna för att jag är lite mindre tjockis efter all broccoli (som faktiskt är väldigt smarrigt) den här veckan.


Varma Hälsningar Jessica "snälla broccolin" Petersson

Har idag följt programmet i 4 dagar. Jag har inte mått så här bra på väldigt länge. Idag köpte jag till och med en lila tunika (bär till 98% enbart svart). Jag kände mig på topp efter en ljuvlig kycklingsallad och gav mig iväg på anställningsintervju. Med respekt för företaget så uppger jag ej namn. Intervjun gick bra. De hade inte så mycket att fråga eftersom vi redan talats vid över telefon och utan att skryta så talar mitt CV för sig självt. De ville bara sätta ett ansikte på ansökan och nu fick de sig mig som jag vill bli sedd. Glad, framåt, intresserad och 100% fokuserad. Känns toppen. Gläds idag även åt mitt gudbarn så tillika min kusin åt den efterlängtade segern igår. Min syster är på sin första utlandsemester. Jag är riktigt nervös å hennes vägnar. Hoppas att hon och S.J kommer hem helskinade. Utan könsjukdomar, bulle i ungen eller rastaflätor! Bara lite mer solbrända. Jobbat hela helgen, en kul helg, en skön och relativ lugn sådan. Nu är mina trillingar åter på plats i stan, låt oss göra hösten till den bästa hösten hittills. 


Varma hälsningar Jessica "Lila tunikan" Petersson

Jaha, så sitter man här än en gång uppsvälld som en elefant med magsår och hoppas att kilona ska trilla av en utan ansträngning. Fast jag vet att inget i livet kommer gratis. Allra minst viktminskning. Mår illa nu. Undrar om det är kroppens sätt att säga "NU RÄCKER DET, ETT KILO TILL OCH JAG LÄGGER AV!". Ska i alla fall gå på VV imorgon. Känns inte så kul att behöva lägga mina sista slantar på det, men det får ses som en investering i mitt liv. Den enda ekonomiska investeringen jag någonsin kommer att göra eftersom jag har absolut noll koll på något som har med fonder, aktieportföljer eller pensionssparande att göra. Sparande över huvudtaget verkar inte vara min grej. Jag lever för stunden, ingen vet vad som händer imorgon. Fast om jag verkligen hade den inställningen till 100% så skulle jag ju inte heller känna att jag behöver gå ner i vikt. Om jag ändå skulle kunna dö imorgon, spelar det någon roll om jag är stor, liten eller mittemellan?! Jo, det gör det. För när jag sneglar nedåt och ser mig själv i ett par vita leggings, då spelar det ingen roll hur mycket jag än intalar mig själv att vikten inte spelar någon roll. För det är f*n ingen vacker syn! Det borde stå små varningstexter på en del klädesplagg i butikerna. "Det här plagget bör ej bäras av överviktiga kvinnor, med risk för att orsaka obehag hos andra människor." Eller "Med hänsyn till dina medmänniskor bör du ej använda detta plagg om du väger över XX kg." Nä, nu ska jag gå och sätta mig framför TV:n, tycka synd om mig själv och mina hängbröst en sista gång. Ta en kopp persikate, kanske till och med gråta en skvätt över spilld mjölk. För att senare ta tag i mitt liv, gå och lägga mig, titta på C.S.I till Henkes ära och somna in som en uppgiven tjockis för sista gången!